3:e året på gymnasiet är i full gång. Det är stressigt och väldigt jobbigt för samtidigt som man är så hysteriskt skoltrött så är det nu det gäller. Vilken dålig kombination egentligen....
Det är mycket som händer nu, folk fyller 18 och skivor ska planeras, studenten närmar sig. Allting är ett stort kaos och det ligger en laddning i luften, om man stannar upp och blundar så kan man nästan känna den. Det är så mycket som förväntas och så mycket som ska göras. Tankar far i en stor orkan. Samtidigt som man känner sig vuxen så har man aldrig kännt sig så liten. Få vet vad de ska göra efter gymnasiet vilket inte gör det lättare. Men i all denna hysteriska stress och planering så existerar en lycka. Man är snart klar me denna etapp! Otroligt! det var ju nyss som jag tog mina första tveksamma steg i gymnasiets korridorer. Det har hänt så mycket sen dess. Nya vänner, en personlig utveckling, nya tankar och idéer. Är jag ens säker på vem jag själv är? Nej det är jag inte.... Det är nu som jag är mest osäker på vem jag är, vad det är jag vill och vart jag är på väg. Vad av mig är det mina föräldrar vill och vad är jag? Flera känslor och tankar är man så vana vid, även fast de inte är ens egna, att dem blir en del av en. Att försöka sortera ut dem från resten är bland det svåraste som finns.
men med folk runt omkring som stöttar än så är världen inte lika grå och kall och kanske skymtar jag ett litet ljus i mörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar