Jag ser så fram emot imorn, då jag planerar att åka från skolan till chokladfestivalen på Nordiska muséet. Yummy! Och helgen ska tillbringas i Skövde på Sverigelägret :D Det kommer att bli spännande och mycket kul (hoppas jag).
Senaste tiden har varit något skakig. Jag har väl varit lite snabb i svängarna, men nu känner jag att jag är på väg mot bättre tider, så att säga. Jag börjar hitta takten och kan börja koncentrera mig på annat än att hålla mig på benen. Förvirrad? Du är inte ensam, jag är inte säker på att jag förstår mig själv. Men det gör man nog inte heller xD
Har fått MVG i kapitlet Optik inom Fysik A. Mycket nöjd! Nu ger man sig in på nästa ämne, Krafter. Inte lika kul, men jag ska minsan få lika bra där med.
Mina vänner säger att man måste vara hel för att kunna hjälpa någon annan som är "trasig".... Stämmer det verkligen? Vi är ju trots allt olika och jag tycker att man oftast lär sig hantera sina problem om man hjälper andra, vilket förstås funkar åt andra hållet också. Jag förstår att man själv måste vara hel och löst sina problem om man ska ge tips och råd om hur någon annan ska lyckas klättra upp igen. Men man hjälper ju väldigt mycket bara genom att få dem att prata om sina problem. Man behöver inte alltisd ge råd, det räcker med att ställa de rätta frågorna så att de själv börjar prata om det och tänka sig ur det. För att göra det behöver man ju inte vara hel, och man hjälper även sig själv genom att lyssna och diskutera.
Det funkar för mig liksom. För mig känns det bättre när jag hjälper folk och får lyssna på vad de har att säga. Själv vill jag helst inte prata om jag känner mig nere :s
Nu är allt bra iallafall och jag längtar till att få komma igång fysiskt, nu när jag varit borta ett tag (med tanke på vrickad fot och resa utomlands). Snart så...
