Besök och bioplaner

Amina, min kära väninna, kommer på besök idag och bryter fastan med oss. En händelse jag ser fram emot med tanke på att jag träffar henne max 2-3 ggr per år. Idag är det jag som har lagat maten. Måste säga att det blev bättre än vad jag hade hoppats men att det ändå är lite väl mycket pasta i den marockanska hariran, en tomat soppa med köttbitar, kikärtor och pasta i.
Imorgon ska jag på bio med Maryam Haji Bile som är en gammal klasskamrat till mig. Vi ska se den sista Harry Potter filmen. Jag oroar mig smått för Lovisas födelsedag. Jag, Sanja och Teddy planerar en present men jag är inte säker på om det kommer att funka eller om vi har råd. Jag måste tala med dem om saken innan jag gör några fler bokningar.
Har jag uttryckt min förtjusning av orkidéer? Av alla blomsorter så föredrar jag först och främst Valmo av vilken jag har flera olika sorter i trädgården och direkt efter så kommer Orkidé. Jag tycker att det är en mycket vacker blomma med sina stora blad, nakna stjälk och sina blommor i olika färger. Favoriten är ljusa lila blommor. Orkidén för mig symboliserar enkelhet och skönhet. Tanken behagar mig att något så enkelt kan vara så vackert och får mig att fundera, varför göra till sig och anstränga sig för att vara vacker? Varför inte helt enkelt vara sig själv och utstråla den naturliga skönhet man har. För alla är vi vackra på något sätt. Det behöver inte alltid vara ett vackert utseende. Nu har jag en liten ljus lila Orkidé på mitt fönsterbläck, som varje dag påminner mig om att jag inte behöver vara någon annan än mig själv.

Livet rullar på

Ytterst händelselös dag. Jag botade lite av uttråkningen med att baka 2 kakor. Fick reda på lite intressanta nyheter som samtidigt inte förvånade utan mer förargade. Fast vad har jag för rätt att vara arg på honom för att han dumpat min vän? Förmodligen ingen rätt alls men jag är ändå arg. Jag gillar ju inte att hon blir sårad fast det var väl ändå en risk hon tog. Igår var jag hemma hos en väldigt speciell väninna och bröt fastan med henne och hennes familj. Mycket trevlig kväll måste jag säga. Jag bjöd hem henne till oss för att bryta fastan med oss, något jag tycker om att vänner gör med oss. Att bryta fastan är en speciell stund som jag tycker om att njuta va i ett kärt sällskap.
Ja livet rullar på som vanligt  och tankarna surrar runt i huvudet. Just nu är det mest tankar på mat och gosaker.
Men det är livet.

Första Ramdan

Då har den ljuva, välsignade månaden av prövningar börjat. Jag har inte ätit något alls sedan kl. 02.30 imorse och den bekanta hungerkänslan börjar smyga sig på mig. Många frågar mig hur jag orkar och jag svarar att det är inte så svårt när man väl vänjer sig. Att ha ett driv till att göra det är viktigt annars skulle jag inte orkat, men jag är nog så pass envis att jag inte ger upp när jag väl börjat. Jag ser det som en utmaning.
Detta är en välsignad månad, en månad av fred och förlåtelse. Den här månad är så pass speciell att det känns i hela kroppen på mig, och då syftar jag inte på att jag är hungrig :p
Just nu sitter jag hopkurad i soffan, invirad i en filt med datorn i famnen. Balkong dörren är öppen och det strålar in ljus från alla fönster. Utifrån hör jag ljudet av bilar på avstånd, barn som leker och fågelkvitter. En helt vanlig men underbar dag. Jag är nöjd med livet. Jag köpte en ny bok idag och lånad 4 från biblioteket. har läst lite och kollat igenom posten. Jag begär inget mer än det här lilla för det räcker för att jag ska trivas.
Med posten idag kom mina betyg. Jag är mycket nöjd med dem, alla MVG förutom 2 VG. Just nu ser världen väldigt ljus ut, hoppas den förblir sådan.
Jag önskar alla er där ute en mycket härlig Ramadan även om ni inte fastar, för jag tror att den kommer att påverka er med :)

Hem ljuva hem!

Då var man hemma igen. Jag har fortfarande sommarlov fram till den 22 då skolan börjar, men Ramadan börjar redan imorn så det blir inte mycket man orkar. Jag funderar lite på hur  jag ska hinna/orka räkna ut matteboken som jag tog hem över sommaren, men det ska nog gå. Livet är som det är, med sina vändningar och gropar. Inget man kan göra något åt förutom att leva igenom det. Jag kan ju inte stanna vid varenda liten grop tills någon bygger en bro över den. Jag kan inte stå och vänta vid varenda korsning på att någon ska göra beslutet åt mig. Man måste ta risker och väga det negativa och positiva. Jag försöker så gott jag kan men är blott en människa och därför inte felfri. Under det här skolåret kommer jag att ha det tufft, och jag inser redan nu att det gäller att planera. Mor min lyssnar på mina funderingar och tycker att jag ligger flera år före. Hon säger till mig att när hon var i min ålder så tänkte hon inte på sånt ännu mindre talade om det och då syftar hon på mina funderingar angående körkort och bilköp. Men jag finner en viss ro i att fundera ut lösningar i förväg för problem som kan komma att dyka upp. Jag vill alltid ha en plan B så att jag inte står där mitt på vägen och har ett hinder framför mig som jag in te vet hur jag ska tackla.
Tankar så som "är jag normal" eller "tänker alla såhär" har tassat förbi lite då och då och egentligen så spelar det ingen roll för jag ska ju leva livet som jag vill leva det och inte så som andra gör, eller som de flesta gör. Nej, mitt liv ska jag leva precis, i varje detalj, som jag vill leva det. The End!