Livet rullar på i full fart utan att visa hänsyn till mina andningspauser. Men än så länge så känner jag att jag hinner med. Här om dagen när jag skulle rida på Arwen (min fot är nästan helt frisk)så stötte vi på ett jätte läskigt dike, enligt Arwen då dör det var knappt ett dike... Det slutade med att jag fickhoppa av och gå till andra sidan för att hon ens skulle våga hoppa över, varav hon nästan hoppar på mig -.- Hur som helst. Väl uppe på hästryggen igen fick hon trava runt i hagen vi red igenom. På vägen tillbaka måste vi ju korsa diket en gång till. Hon var på väg ner i diket men i sista stund så ändrade hon sig och tog ett skutt istället. Tur för mig att jag var beredd på det. Efter det var lilla flickan väldigt stolt :) Det var säkert väldigt nyttig träning för oss båda.
Jag har träffat Emelie som tycks tycka väldigt bra om mig. Det är kul. Hon påstår att jag förstår henne så bra och jag är glad att hon har någon som gör det. Vi behöver ju alltid våra personliga hjältar. Själv har jag också hittat någon som förstår mig ovanligt bra. Visst förstår lollo mig men den här nya personen i mitt liv har ganska mycket gemensamt. Eller så är det bara jag som lyckas hitta de gemensamma drag vi har :s Hur som helst är personen i fråga otroligt trevlig och jag hoppas på att vår vänskap ska vara länge.
Mörkret kommer och skuggor börjar dyka upp i mitt sinne, jag stretar emot så mycket jag kan just nu och det verkar gå ganska bra nu när jag klarat upp vissa problem som tyngt mitt hjärta ett bra tag. Det här kanske blir en höst att njuta av. Jag ber som vanligt till Gud och jag önskar att han skall välsigna denna höst och alla som upplever den, må Gud skänka oss lycka och insikt. Amin!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar