En ny vecka börjar

Jag tycker bestämt att veckans första dag är söndagen. Varför? Jo för att på arabiska så heter söndagen "den första" (grovt översatt)och i finskan heter onsdagen "mitten av veckan" och detta skulle inte kunna stämma om söndagen inte var första dagen på veckan. Alltså börjar veckan, enligt mina modersmål, på söndagen.

Vi hade en mycket trevlig lördag med gäster och god mat. Jag har idag fått en mycket trevlig och uppskattad förfrågan om  jag vill bli medryttare och jag har tackat ja. Denna sötnosa, stoet Arwen står på Stuteri Nådhammar som ligger i Mölnbo. Jo, det är en bit bort från mig men det är värt det. Arwen är en riktigt fin häst och Nådhammar är en otroligt fin plats som jag gärna åker ut till. Så min vecka börjar med att jag blir medryttare, det är enligt mig en väldigt trevlig start på en vecka som kommer att sluta med lite ridning och vänner insha'allah (om gud vill).

Fastan flyter på och jag väntar på skymningen, ivrig på att få smaka delikatesserna som denna jord bidrar med. All pris och ära till Den Allsmäktige! Idag är dag 14 vilket betyder att halva ramadan har gått. Det känns som om fastan började bara några dagar sen inte 2 veckor sen. Tiden går minst sagt snabbt och ändå så har man inte gjort mycket. Har märkt att jag orkar vara uppe ungefär 12-13 timmar innan jag vill gå och lägga mig. Frågan är, om jag verkligen ville och lade manken till, hur mycket skulle jag egentligen hinna på de timmar? Hur många timmar slösar jag egentligen på ingenting? Svaret på denna fråga blir förstås viktigare när jag börjar skolan, för det är då jag behöver al tid jag kan få. Just nu bryr jag mig inte riktigt. Så länge jag hinner med allt så bryr jag mig inte riktigt om vilket tempo jag håller. Jag gillar att stanna upp i livet och bra njuta av ögonblick. Sitta och stirra på världens skönhet. Läsa böcker hela dagarna. Sova länge på morgonen. Det är då jag trivs. Men bäst trivs jag om jag balanserar allt det med motion, studier och jobb. Precis lagom av allt det är så jag vill ha det.