En trött eftermiddagssol lyser in genom fönstret. Ännu en dag har försvunnit förbi i rasande fart och det enda jag faktiskt kan påstå att jag gjort är att läsa böcker. Jag har förut berättat om vilken bokmal jag är och jag har återigen hittat en ordentlig bok på runt 600 sidor som jag, helt utan att tänka mig för, slängde mig över. "Aicha, de troendes moder" är en bok jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva. Det är en bok om profeten Mohameds (S.A.W)hustru Aicha, dock ett skönlitterärt verk baserat på fakta.
Kanske är det för att jag är muslim eller så är det för att Kamran Pasha vet exakt hur man ska fånga en läsares uppmärksamhet och dra med den på omtumlande färd och uppleva berättelsen mer än läsa den, men den här boken har fått mig att gråta åtminstone 2 ggr på 100 sidor. Böcker som blivit prisade för att lyckas röra upp känslor och få folk att fälla tårar har inte lyckats mer än kanske 2 ggr på ca 500 sidor och då har det vart mest tårfyllda ögon med en liten tår som runnit nerför kinden. "Aicha" har fått mig att stortjuta och sedan gapskratta några sidor senare och även fast jag varit trött och velat lägga ifrån mig boken för idag så har jag återvänt för att få följa med lite längre in i det gamla arabväldet och en kvinnas liv som var allt annat än vanligt. Få känna dofter av en kultur som knappt lever kvar och påminnas om hur världen var förr. En underbar bok värd att läsas.
Jag bara älskar att sjunka ner i bok. Följa med på någon annans resa och uppleva alla faror och äventyr utan att själv behöva röra mig från soffan. Att uppleva nya platser och nya människor i verkligheten är i och för sig kul men det jag tycker bäst om är att få uppleva världar som antingen dukat under eller aldrig existerat. Och om jag skulle räkna upp någon världslig last som jag har så skulle det vara b.l.a. böcker, choklad och te. Ingredienserna till en perfekt eftermiddag, antingen i solsken eller framför brasan i regn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar