Då var man hemma igen. Jag har fortfarande sommarlov fram till den 22 då skolan börjar, men Ramadan börjar redan imorn så det blir inte mycket man orkar. Jag funderar lite på hur jag ska hinna/orka räkna ut matteboken som jag tog hem över sommaren, men det ska nog gå. Livet är som det är, med sina vändningar och gropar. Inget man kan göra något åt förutom att leva igenom det. Jag kan ju inte stanna vid varenda liten grop tills någon bygger en bro över den. Jag kan inte stå och vänta vid varenda korsning på att någon ska göra beslutet åt mig. Man måste ta risker och väga det negativa och positiva. Jag försöker så gott jag kan men är blott en människa och därför inte felfri. Under det här skolåret kommer jag att ha det tufft, och jag inser redan nu att det gäller att planera. Mor min lyssnar på mina funderingar och tycker att jag ligger flera år före. Hon säger till mig att när hon var i min ålder så tänkte hon inte på sånt ännu mindre talade om det och då syftar hon på mina funderingar angående körkort och bilköp. Men jag finner en viss ro i att fundera ut lösningar i förväg för problem som kan komma att dyka upp. Jag vill alltid ha en plan B så att jag inte står där mitt på vägen och har ett hinder framför mig som jag in te vet hur jag ska tackla.
Tankar så som "är jag normal" eller "tänker alla såhär" har tassat förbi lite då och då och egentligen så spelar det ingen roll för jag ska ju leva livet som jag vill leva det och inte så som andra gör, eller som de flesta gör. Nej, mitt liv ska jag leva precis, i varje detalj, som jag vill leva det. The End!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar