Nyårsafton 2011

Och så har den sista dagen på året 2011 kommit. Den har hittils varit väldigt trevlig. Jag åkte först ut till Vällingby för att se Sanja tävla på Jack. Sedan körde jag hem med mamma från Fruängen och nu sitter jag i vardagrummet och väntar på moster Sari.

Året 2011 har varit intressant, lärorikt och socialt. Men det har även varit ett väldigt emotionellt år. Många nya vänner har jag fått satidigt som jag kämpat med balansen mellan allt och försökt passa in allt i ett redan trångt  schema. Jag började året med en härlig VT som resulterade i väldigt fina betyg och efter ett varmt sommarlov började jag i andra ring. Hästmässigt blev det ett ostabilt år. Jag har väl fortfarande inte riktigt återhämtat mig efter Hotspot. Först var jag skötare på Fly men sedan slutade jag och blev medryttare på Arwen. Tyvärr funkar det inte riktigt för mig så jag slutar på henne med. Taido året har varierat mycket. Jag har haft bra stunder och tävlingar och i våras tog jag brunt bälte, men jag har även haft skador och dagar då jag bara inte orkat. Det sociala året har varit väldigt aktivt. Mycket påhitt och hyss med vänner, nära och kära. Jag började även klättra under hösten och känner att jag har hittat något jag kan göra när jag bara behöver fokusera på annat än livet.
Samanfattning: Ett bra år med men som kunnat bli ännu bättre.

Jag hoppas att 2012 ska bli lika bra som 2011, om inte ännu bättre. Och att jag ska få bra betyg och hitta balansen som jag behöver i mitt liv. Jag vet att jag har folk i mitt liv som kommer att stötta mig genom ännu ett år. Och många som jag kommer spendera många härliga stunder med. Till alla mina underbara vänner och min härliga familj, Gott nytt år! hoppas våra vägar korsar igen :D <3

Syster hälsar på

Nu är jag anmäld till 2 kurser. Kandarkurs och hoppkurs :) Riktigt härligt och kul. Syster kommer och hälsar på också och jag ser verkligen fram emot det, har saknat henne så.

Har köpt en liten present till Sanja som hon kommer att uppskatta ^^ Har även besökt Café 60 och konstaterat att Lollo hade rätt, det är ett helt underbart Café.
Har börjat skriva lite igen och har ingen aning om vad det kommer att bli.

Vill klättra mer men just nu veerkar jag bara inte få med någon när jag kan. Får väl klättra själv.

Bioplaner

Känslan när saker börjar lösa sig... Den är helt underbar synd bara att man just nu är för trött för att kunna njuta av den helt och hållet.
Sanja och jag planerar en mysig avslutning efter skolavslutningen på torsdag. Ska nog höra med Lollo och Teddy om de vill hänga med också. Tanken är att gå att se Sherlock Holmes 2 som hade premiär nyligen ^^ Har man sett första filmen är man ganska säker på att man vill se den här med :D

Jag undrar över den Nationella praktiken. Först så säger de att alla får åka. Sedan kommer det fram att man kanske måste betala själv om man inte får stipendiet av skolan och nu tillslut så berättas det att om man inte får stipendiet måste man nöja sig med en plats i Stockholm.... Kan det bli tråkigare? Jo det kan det -.-
Det har först diskussioner om vilken inriktning vi NV:are tillhör för när det handlar om inriktningsgrejs och privilegir så får vi inte ta del av dem för att vi läser NV. Men under praktiken måste vi hålla oss till vår ursprungsinriktning... Varför inte låta oss välja fritt när vi ändå inte får hänga med på allt annat kul ämnat för vår inriktning?

Jag är trött på hur vår skola hanterar sånt här. De kan inte lova en sak och sedan ge oss en frjärdeddel! Okej, kan kan de väl men det är inte schysst!
Jag är för trött för det här just nu och ska slänga upp tvätten på tork snart. Sedan ska jag sova. God natt (z_z)

Pralin tjuven, that's me!

Så länge pralinasken står på bordet och jag är i närheten kommer det att försvinna godingar spårlöst. Choklad monstret slår till igen, men problemet är att folk vet att det är jag så så fort det försvunnit några praliner så är alla blickar på mig... Jaja rykten får man leva med, och vissa är inte allt för tokiga heller. T.ex. har jag inget emot att folk ser upp med att förarga mig pga något konstigt rykte om att jag skulle vara extremt läskig/farlig när jag blir arg. Okej okej, det ryktet är inte så jätte fräscht egentligen och jag är inte särskilt förtjust i hur jag fått det heller. Men lång och gammal historia om när jag var ung, dum och hade problem med att kontrollera mitt heta humör eller svälja min stolthet (hehe)som inte tål att upprepas mer.

Och detta för in mig på rykten överhuvudtaget. Alla är vi nog familiära med leken "trasiga telefonen" där man börjar med ett ord och slutar med ett helt annat. Rykten ska ju funka på ungefär samma sätt. De färdas, formas och förändras. Tillslut kommer de tillbaka till en själv och ibland har man ju till och med svårt att komma på vilken händelse folk syftar på när de talar om ett rykte som uppstått, och sedan när man kommer på vilken händelse det är folk pratar om så undrar du hur det hela har missuppfattats så grovt.
Rykten kan ju vara besvärliga så dem vill man undvika, men hur gör man för att undvika rykten? Kan man undvika rykten? Personligen tror jag inte att man kan undvika rykten, men man kan däremot påverka ryktena. Om man håller låg profil uttanför sin "innersta krets" kan man nog hålla många rykten från sig men det finns ju alltid vissa som kryper in genom skydden. Vissa saker måste man stå ut med.

Själv gör jag det bästa av situationen. Sanja sover över på lördag ^^ mysigt värre. Baka ska jag och jag ska tydligen vara kock då också sedan kör vi PoC maraton :D

Snart jullov

Var på stallets Luciashow idag efter en tripp till Nådhammar. Det var kul, mysigt och roligt. Mamma hade köpt 5 lotter av vilka vi fick 2 vinster :)
Träningen gick bra ikväll om man bortser från en fellandning från flickisen, men jag överlever. Vi hade 2 finska gäster och jag tror att det hade kul med oss även fast vi var så få på träningen.

Nu sitter föräldrarna och ser på Beck och jag måste gå och lägga mig snart om jag ska orka imorn.

Just nu känner jag för att bara sluta mig i en dubbel bubbla och bara vara medveten om mig själv. Jag har ett tag nu stängt ute omvärldens missöden och bara velat se den närmaste kretsens problem. Jag är trött på allt elände som finns och att jag inte kan göra så mycket åt det. Jag vill hjälpa folk men när de gör tydligt för mig att jag inte kan göra något så måste jag stå bredvid och se hur dåligt de mår. Jag kanske  bara måste lära mig att acceptera att jag inte kan hjälpa allt och alla.
Jag måste även börja planera hur jag hade tänkt ha råd med allt jag vill. Jag har förut nämnt mina tankar om ett jobb, men för det behöver jag mer tid och vad är det jag ska prioritera bort? Hur ska jag få in mer tid för ett jobb? Ett jobb nära, på kvällstid, kan det vara en idé? Vi får se...

Prov efter prov efter....

Den här veckan och nästa är något tuffa eftersom vi nu ska börja avsluta kurser och ha massor med prov.... Gillar inte läget för att vara helt ärlig. Jag tycker inte de ska samla ihopa allt till de sista veckorna, det stressar på tok för mycket.

Var och klättrade igår men det gick ingen vidare, hade varken motivation eller ork för att utmana mig själv så jag klättrade de jag kunde och gav mig sedan hem. Sanja orkade inte heller riktigt.
Laserfortet var jätte kul, det var det vi hade kidnappat Lollo till. Men måste säga att det var längesen som jag hade så många och så stora blåmärken. Mina knän var helt blå efteråt. Vi bokar in oss i mars också för att köra ett till kvällsmaraton med både fort och laserforce ^^
Jag och Sanja tjatar på Teddy, även Lollo pratar om det. Vi vill träffa Teddys kompis Leo!! Och det verkar som om vi kommer få göra det snart ^^

Sanja har nosat upp någon sorts spökvandring i gamla stan, hon frågade mig om jag ville med och förmodligen får vi med Teddy också. Lollo är upptagen. Jag ser framemot det, kommer bli kul att vandra omkring i ett mörkt gamla stan  med en guide och massor med skådespelare som ska försöka skrämma en xD få se om vi kommer överens om datum och sånt. Det går tydligen att boka en spökmiddag också men den var något dyrare, inte riktigt i vår prisklass liksom.

Känner för att klättra mer snart. Vill även ha ett jobb eftersom jag inte trivs med 700kr i månaden. Men jag har ingen tid över för ett jobb och har liksom inte något jag kan tänka mig att avstå från. Klättringen måste jag leta tid för, det finns aldrig någon självklar dag i veckan då jag kan klättra.

Vet att många som går första ring på real (alldeles för många för den delen)håller på att gå in i väggen av den tuffa takten. Jag klarar mig främst för att jag har lätt för att lära mig, förstå och komma ihåg. Det nya systemet är också en av bovarna i dramat och jag oroar mig för de vänner jag har i den årskursen. Det får helt enkelt för mycket att göra på för kort tid och lägg till att många av dem jobbar någon kväll i veckan eller så. Och de vill förmodligen inte prioritera bort jobbet, men jag är rädd att det är något de kommer bli tvungna att göra för att orka med gymnasiet. Menar har dem det tufft nu kommer de aldrig att orka genom andra ring.

Marianas Trench

Lyssnar på ett band som heter Marianas Trench, schysst musik, mest pop då men kul med lite variation. Jag är ganska trött för tillfället men imorn är det lördag så då hinner jag vila lite innan jag kör igång igen ^^ Plugget rullar på som vanligt, men nu när det börjar närma sig terminsavslutning så har man plötsligt ett berg med prov och examinationer man ska beta sig igenom....

Imorgon blir det, förutom vila, julbord men mamma och sedan firar vi Lollo (!!!)och som jag längtat xD  Sen är det synd att Lollo har haft lite ont i ryggen de senaste dagarna. Hennes ryggmuskler har tydlig har tydligen börjat strejka och hon har ingen aning om varför. Men det ska nog lösa sig, med lite liniment så blir allt bra.

Jag försöker hitta tillbaka till mitt poetiska sinne, har tyvärr lite problem med att hitta det även fast jag är jätte sugen på att skriva lite dikter. Ska plocka upp ett tema och börja skriva rim på det så ska jag nog komma igång.

Snart åker jag till stallet och rider. Har Specialen ikväll :D Hoppas jag får någon mysig polle...

Lollo ska kidnappas!

På lördag sker det jag väntat på att få utföra i evigheter. Jag, Sanja och Teddy kidnappa Lollo! Gud vad kul det ska bli och presenten är verkligen super rolig men mer tänker jag inte avslöja förrän på söndag xD
Jag slog sönder min dator när jag tappade humöret igår så jag använder pappas en stund tills någon har kikat på den.
Imorn har jag prov och jag förstår inte hur läraren kan förvänta sig att vi ska klara det med bara en genogång som jag inte ens varit med på -.-
Mamma sitter i soffa och sover just nu och jag känner att det är dags att lägga ifrån sig datorn och slumra i soffan istället.
Det finns egentligen inte så mycket att skriva om just nu. Jag har anmälts till en Kandarkurs och en Hoppkurs under jullovet, och jag hoppas på att få till någon lektion på Arwen. Försöker även få ihop någon sorts Harry Potter maraton med hela klassen, går sådär...
Ja vi får väl se hur det blir, jag ska iallafall klättra någon gång nästa vecka ^^

Ett organiserat kaos

Just nu, denna sekund, sitter jag hemma hos syrran i Myresjö och njuter av livet. Det var ett tag sen jag såg henne och hennes barn men nu är jag äntligen här och vi har det riktigt trevligt. Jag har kameran med och har tagit massor med söta bilder på kattungar och barn ^^ På vägen hit stannade jag och mor vid Nyköpingsbron och fikade, men vi passade även på att besöka godisbron och köpa några kilo godis xD Något kilo till systerbarnen, något kilo till mig och mamma och så något kilo naturgodis :D Omnomnom!

Jag har haft det ganska hektiskt den senaste tiden men inte så att det har stressat mig, mer att jag har haft mycket kul att göra och har varit helt slut på kvällarna. Jag misstänker att jag sover aningen för lite så det borde jag göra något åt. Det är ganska mycket arbete i skolan nu när det börjar närma sig jul. Alla arbeten ska avslutas, prov och projekt examinationer. Jag är även fysiskt aktiv, så det blir en del klättring en ordentlig dos Taido och mycket häst. Arwen är för tillfället inte helt ren tydligen. Hon har betett sig konstigt och Qlara misstänker att hon skadat sig i hagen. Personligen misstänker jag att det är dressyr sadeln som klämmer eftersom det bara är med den på ryggen som hon har flippat.

Socialt är jag nöjd. Jag har haft tid med mina vänner och skrattat mycket. Sen finns det saker jag inte kan påverka, t.ex. att folk inte har tid att umgås eller att de helt enkelt har andra närmare vänner att ge sin tid till. Hur som helst så skrattar jag mycket och hittar på roliga saker med nära och kära. Just nu planeras det in åtminstone 2 födelsedagar som ska firas på olika sätt (singa spoilers här inte ;p)

Jag saknar snön lite, det är sen November och det ser ut att vara tidig Oktober. Hoppas det faller lite snö snart så att jag får lite härliga vinterbilder. Sedan bara längtar jag efter en härlig uteritt på Arwen i snötäckt landskap <3

Tandställning

Nu har man tandställning och det skaver och är obehagligt. Men man måste se det positiva med det hela, jag kommer att få ett vackert och rakt leende som blir lättare att hålla rent :D

Har även nyligen haft Basmaskinkörning och det var helt underbart kul! Intensivkurs i hur man kontrollerar skicket och kör traktor/fyrhjuling. Helt sjukt roligt men även aningen svårt. Att backa traktor med vagn var inte det lättaste man gjort, särskilt när man inte hade någon aning om vartåt vagnen svängde beroende på åt vilket håll man backade xD Jag klarade även det teoretiska provet vilket betyder att jag kommer att få ett förarbevis för fyrhjuling!!! Yippieee!

Fast vi sov nog för lite på nätterna, vi låg mest och skrattade tills grannarna fick nog och efter det låg vi och fnittrade tills vi somnade. Skämt och misstolkningar fyllde kvällarna och sedan kravlade man ur säng nästa morgon för att hinna äta frukost xD
Värt det!

Nu var det ett tag sen

Jag har låtit bloggandet halka efter igen, men just för att jag inte haft en aning om vad jag skulle skrivit. Knappast så att folk vill höra detaljerade redovisningar och rapporter om mitt skolarbete xD Jag känner allt oftare att jag vill vara ensam hemma. Bara jag och huset så att jag kan släppa loss lite. Springa omkring och dansa, Pyssla lite med hemmasysslor och kanske bara sitta i soffan och fälla några tårar.
Jag är mycket mer aktiv ute nu för tiden. Det blir mycket häng med Sanja och även andra vänner. Mer träning och klättring och hästar. Jag är inte lika mycket hemma känns det som.
Mitt humör är fortfarande lagom ljust och luftigt, men jag håller mig igång så att jag inte har allt för mycket tid för att tännka på onödiga och smärtsamma saker. Det finns ingen mening med att tortera sig själv. Men de kortare dagarna tar sitt pris och jag är tröttare nu. Det finns så mycket jag vill göra men jag orkar inte eftersom jag vaknar på helt fel sida när det fortfarande är mörkt.

Nathalie är lycklig och det är jag glad för. Sanja mår bra hon med, men det är inte mycket som kan förstöra hennes stadiga, glada humör känns det som. Teddy har jag inte umgåts med på ett tag, och samma med Lollo. Fast de båda verkar nöjda med livet. Ja, alla verkar trivas bra och det får mig att må bra så jag hoppas att det fortsätter så. Nathalie sa en mycket värmande och trevlig kommentar när jag kom tillbaka från Spainen. Hon fram till mig och stod bakom mig medan jag skämtade med ett par klasskamrater. Och så sa hon "Nu är skolan som den ska vara igen". Jag kikade upp på henne och log och frågade om hon syftade på att jag skrattade mycket. Hon log och svarade att det var exakt det hon menade, att jag fyllde skolan med liv. Jag är glad att hon sa så för det är det jag vill att folk ska känna i mitt sällskap. Jag vill göra folk lyckliga och fylla deras liv med skratt och kärlek. Det är så härligt att höra att man lyckas.

Jag är nöjd, tillräckligt nöjd för att jag ska må bra. Det kan ju aldrig bli perfekt men det räcker när det är nära... :) <3

Sista tanden ute!

Idag drogs den sista tanden ut. Vilken lättnad, men nu har man ont... 4 tänder finns att studera på mitt rum xD Fick beröm av min tandläkare som tyckte att jag var stark som stod ut med att få 4 tänder utdragna. Själv skulle hon varit hysterisk efter 2 sa hon. Den här sista var jag iofs ganska motvillig inför. Det gör ju så pass mycket mer ont i överkäken än i underkäken. Måste be mor min att köpa starkare värktabletter om jag ska kunna sova.

Var och klättrade lite idag, mot alla odds xD Tränigsvärken hindrade mig inte men tyvärr orkade jag inte mer än en timma innan jag hade tok-ont i mina fingrar och en blåsa som fick sätta stopp för dagens klättring.

Jag känner hur jag bara blir mindre trevlig för  varje minut som går. Har tagit värktabletter men de hjälper inte. Om 2 timmar får jag ta 2 till och räkna med att jag gör det.

Klättra, klättra, snart är det 3id

Mitt nya intresse: klättring eller så kallad bouldering. Allt för att få upp styrkan inför SM, så att mina hangetsuate ser någorlunda bra ut ^^

Just nu har jag lov och myser hemma en del. Imorn ryker sista tanden som ska bort. Jag funderar på att fota lite men så har jag ju även planer på att plugga och städa och inget blir gjort xD
Nu är man lite trött efter en aningen upptagen dag. Först var jag och klättrade med Teddy i ca en timma innan jag åkte och lunchade med mamma vid SÖS. Pendeln hemåt var försenad och jag fick sitta på perongen i en halvtimma. Hemma väntade recept och råvaror som skulle bli en maträtt, och den blev för salt.... men den är ätbar.

Jag vet inte rikigt vad jag ska skriva om. Det står still, världen är densamma med marginal för några ändringar. Jag trivs bättre i skolan än på loven. Visst det är jättemysigt på loven men jag vill gå i skola, plugga och träffa vänner. Så just nu kan man väl säga att jag har det lite tråkigt.

Härligt hemsk Halloweenig höst

Just nu känns världen sådär mysigt mörk och gosig då man sitter i soffan invirad i filtar med en stor kopp te i handen och en god bok. Tyvärr spräcks den lilla dagdrömmen med skola, träningar, fullt upp och tandläkarbesök. Den 3:e tanden av 4 har plockats bort och det var den första ur överkäken. En trevlig varning från tandis förklarade att överkäken är känsligare och att det därför skulle kännas mer efteråt. Vad jag inte hade räknat med var att jag skulle vakna 2 på natten av att jag hade så ont att jag inte kunde sova mer. Fick lösa krisen genom att hälla i mig 2 värktabletter och somna om när de dövat smärtan.

I skolan går alla med högsta växeln i, eller borde iallafall göra det om jag jämför med alla mina vänner. Riktigt så är det inte. Vi tar det ganska lugnt och hinner med massor med kul som t.ex. spexfoto med Halloweentema och en hel tema dag då alla lärare var utklädda till piraten och skolans lokaler var läskigt pyntade med ljusen släckta, vad som fattades var levande ljus.

Jag mår prima och tränar för fullt. Var och klättra med Lollo en torsdag morgon och vi hade det riktigt härligt i en nästan helt tomt klättercenter xD måste upprepas tycker vi båda. Hon har träningsvärk och jag kände knappt av det även fast jag klättrade mer än vad hon gjorde, hmmm.... 0.o

Känslomässigt har det hittills varit en väldigt lugn höst. humöret har hållit sig trevligt och jämt och jag hoppas innerligt att det ska fortsätta så. Jag lyssnar mycket runt mig och försöker hänga med i vad som händer med mina nära och kära, men ändå känner jag mig innesluten i en bubbla av lycka. Någonstans inne i mig känns det som om jag är så pass upptagen att jag inte lägger märke till något annat än mig själv och det känns inte bra. Saker som kan bidra till känslan är ju att folk inte berättat vad som tyngt dem vilket har fått mig att känna mig vilsen. Jag kräver inte att mina vänner ska berätta exakt vad som är fel, men uppskattar om de åtminstone förklarar att det inte är mitt fel, annars går jag omkring och oroar mig. Jag som så gärna vill hjälpa allt och alla. Hur som helst så verkar allt vara lugnt just nu.

Några skumma blåmärken har dykt upp lite överallt och jag börjar misstänka att det inte bara är från Taidon som jag får dem -.-

Träningsnarkoman?

När ens vänner kallar en för träningsnarkoman börjar man automatiskt tänka efter xD Kommer fram till att det faktiskt stämmer, på sätt och vis. Jag skulle inte klara av att dra ner på träningen, främst för att jag skulle bli uttråkad och för att att jag inte skulle kunna äta lika mycket godsaker som jag gör nu utan att gå upp i vikt otroligt mycket -.- Alltså tycker jag att träningsnarkoman är en positiv egenskap just nu ^^

När en vän är lite nere blir iallafall jag lite orolig. Det hjälper inte att vännen i fråga inte vill prata om det så jag har ingen aning om vad det handlar om och hur allvarligt det är. Men man vill ju inte tvinga någon att berätta genom att över ösa dem med frågor. Om vännen inte berättar har dem säkert en anledning till det och då väntar jag hellre på att de ska öppna sig för mig på eget bevåg.... Jobbigt värre... Hoppas på att jag snart får veta vad som besvärar min vän eller att det blir bättre.

Kära Choklad

Jag ser så fram emot imorn, då jag planerar att åka från skolan till chokladfestivalen på Nordiska muséet. Yummy! Och helgen ska tillbringas i Skövde på Sverigelägret :D Det kommer att bli spännande och mycket kul (hoppas jag).

Senaste tiden har varit något skakig. Jag har väl varit lite snabb i svängarna, men nu känner jag att jag är på väg mot bättre tider, så att säga. Jag börjar hitta takten och kan börja koncentrera mig på annat än att hålla mig på benen. Förvirrad? Du är inte ensam, jag är inte säker på att jag förstår mig själv. Men det gör man nog inte heller xD

Har fått MVG i kapitlet Optik inom Fysik A. Mycket nöjd! Nu ger man sig in på nästa ämne, Krafter. Inte lika kul, men jag ska minsan få lika bra där med.

Mina vänner säger att man måste vara hel för att kunna hjälpa någon annan som är "trasig".... Stämmer det verkligen? Vi är ju trots allt olika och jag tycker att man oftast lär sig hantera sina problem om man hjälper andra, vilket förstås funkar åt andra hållet också. Jag förstår att man själv måste vara hel och löst sina problem om man ska ge tips och råd om hur någon annan ska lyckas klättra upp igen. Men man hjälper ju väldigt mycket bara genom att få dem att prata om sina problem. Man behöver inte alltisd ge råd, det räcker med att ställa de rätta frågorna så att de själv börjar prata om det och tänka sig ur det. För att göra det behöver man ju inte vara hel, och man hjälper även sig själv genom att lyssna och diskutera.
Det funkar för mig liksom. För mig känns det bättre när jag hjälper folk och får lyssna på vad de har att säga. Själv vill jag helst inte prata om jag känner mig nere :s

Nu är allt bra iallafall och jag längtar till att få komma igång fysiskt, nu när jag varit borta ett tag (med tanke på vrickad fot och resa utomlands). Snart så...

Besök i Finland

Igår efter skolan var det direkt iväg till frihamnen för att hina med Silja Line Galaxy till Åbo. Jag och mamma är de som åkte för att hälsa på mormor och moster. Resan var väl som alltid trevlig men även stökig pga medpassagerare. Vi åt på buffén och jag blev säkert några kilo tyngre bara av att se på dessererna xD I hytten såg vi det senaste avsnittet av Hawaii 5-0 ^^ Mamma var gullig och köpte Avril Lavignes senaste album och en T-shirt med stinky på <3 Mumin t-shirts är ju så gulliga.
Nu sitter jag vid köksbordet hemma hos mormor. Vi kom precis hem från ett besök hos moster. Det blev ett kvällsfika med moster, hennes man och kusinen Marko. Kusinen Leo var inte hemma. Innan vi gick ut genom dörren hörde jag Marko sitta och spela på sin gitarr, och kom och tänka på hur jag saknar att sitta och lyssna när bröderna spelar.

Imorn är det ridning på schemat. Mycket mysigt! Jag känner att det här kommer bli en kul resa men att jag kommer att älska att komma hem. Jag känner att det är så mycket som händer hemma i Sverige så jag vill inte missa en sekund. Lägg till att jag själv har mycket planerat.
Det kliar i fingrarna när jag tänker på klättring, Det drar i musklerna när jag tänker på Taido och jag rätar automatiskt upp mig när jag tänker på ridning. Är super taggad inför Sverige lägret i skövde (Taido), och min klätter "debut" tisdag den 18. Men så mitt i det här glada kaoset så jagar sorgsna, mörka känslor mig och tvivel får mig att tveka. Hinner jag med allt? Stressar jag? Kommer det att bli som jag trott?
Jag måste ju pröva för att få svaret...

Kysst av solstrålar

Solstrålar kysser min hud, smeker mina läppar och leker med mitt hår. De värmer mig när jag fryser och smälter mitt hjärta och alla tvivel. Jagar bort de mörka skuggorna och väcker mig till liv. Det känns helt perfekt. Solen skiner in genom fönstret och jag sitter på min säng med datorn och en kopp te bredvid. Lite musik i öronen och en härlig dag att se fram emot. Det liksom pinglar i hela min kropp. Energin flödar igenom mig och en ljuvlig känsla av behag och lugn har sänkt sig över mig. Tänk så mycket solen påverkar mig. Önskar den syntes oftare på vintern. Men soliga höstdagar är väldigt charmiga ^^ Jag verkligen älskar början på hösten då löven precis börjat få lite färg och det är varken varmt eller kallt i luften. Solen lyser och på morgon och eftermiddag kan man se dimman stiga. Helt underbart! Lägg till lite mysigt regn då och då och lukten av fuktig mark, gräs och skog <3 Det är på såna dagar man ska sitta på en parkbänk med någon man älskar och bara njuta. Eller varför inte på ett utefik med en varm kopp te eller en härlig Latte <3 Ojoj nu vart jag sugen på det xD

Det är nu som man ska vara ute i naturen och ta massor med bilder, men jag har inte hunnit med det :s vill så gärna komma ut och göra det. Massor med mysiga höstbilder ^^ Jag måste passa in det i mitt schema på något sätt, jag ska komma ut och ta bilder så det så!

Uppskuten basmaskinkörning

Egentligen skulle jag varit på basmaskinkörning i norrköping just nu, men en dubbelbokning gjorde atta det blev uppskjutet med ca 7 veckor. Det gör inget, då kan jag planera in massor med annat kul :) Man måste kunna se saker positivt, även när allt verkar svart. Det är väl så vi överlever.
Nu har man även haft några prov i skolan. Idag hade vi matteprov och det gick ju hyfsat bra. Det kunde gått bättre men det kunde även gått sämre. Hur som helst så hoppas jag fortfarande på ett VG i matte B.

Jag har flera estetiska planer i verket just nu. Lite dikter, noveller och massor med skisser och sminkningar. Jag ska även använda mig av kameran och ta några härliga foton på bla den där underbara, gula klockmalvan vi har som blommar för fullt.

Facebook har blivit en enda stor röra. Det var bättre förr och nu har de förstört halva sidan med sina uppdateringar och smarta lösningar. Jaja, så länge jag kan hålla koll på vännerna så funkar det väl.

Jag kanske lägger upp någon bild någon gång på något jag har ritat, eller s får det bli en dikt/novell som vanligt. Och så letar jag efter läsbara allternativ så om någon där ute har en bra paranormal fantasy bok att rekomendera är det bara att hojta till!

Måns Zelmerlöw som Romeo

Igår var jag med Sanja och såg Romeo och Julia på Göta Lejon. En musikal med Måns som Romeo och Lisette som Julia och vi hade så himla kul. Sanja hade köpt en liten present till Måns som hon ville slänga upp på scen. Men som vi båda misstänkt blev jag tvungen att hjälpa henne lite xD Vi satt och gapskratta efteråt när Måns stod uppe på scen och höll i fendern som vi slängt upp. Han skrattade han med eftersom han twittrat att han ville ha en ny fender. Som det Måns fan som Sanja är så skulle hon ju köpa en åt honom ^^ Sånt här gör jag gärna om.

Idag ska jag till Nådhammar och rida Arwen. Det blir första gången jag galopperar på henne så jag håller mig till utebanan ifall att hon skulle få för sig något, vilket jag då inte tror förstås. Så snäll som hon är <3

Humöret svänger lite, och igår var jag väldigt upprörd på Alex nästan arg faktiskt. Det gick ju över, som tur var, innan jag gjorde något ogenomtänkt och dumt. Sen så tror jag att jag lyckades lösa en konflikt mellan Alex och Nathalie men jag är inte säker på det eftersom det var lite omedvetet.

Vi ska få en ny klasskamrat. Det är någon Lollo känner som heter Johanna ^^ Jag ser framemot att lära känna henne och hon  verkar väldigt trevlig.

Hålet där tanden skulle suttit ömmar, men det finns inte så mycket att göra åt saken :s det går väl över men tills dess satsar jag på mat man helst inte behöver tugga xD

Ljuvliga liv och en Arwen sparven

Livet rullar på i full fart utan att visa hänsyn till mina andningspauser. Men än så länge så känner jag att jag hinner med. Här om dagen när jag skulle rida på Arwen (min fot är nästan helt frisk)så stötte vi på ett jätte läskigt dike, enligt Arwen då dör det var knappt ett dike... Det slutade med att jag fickhoppa av och gå till andra sidan för att hon ens skulle våga hoppa över, varav hon nästan hoppar på mig -.- Hur som helst. Väl uppe på hästryggen igen fick hon trava runt i hagen vi red igenom. På vägen tillbaka måste vi ju korsa diket en gång till. Hon var på väg ner i diket men i sista stund så ändrade hon sig och tog ett skutt istället. Tur för mig att jag var beredd på det. Efter det var lilla flickan väldigt stolt :) Det var säkert väldigt nyttig träning för oss båda.

Jag har träffat Emelie som tycks tycka väldigt bra om mig. Det är kul. Hon påstår att jag förstår henne så bra och jag är glad att hon har någon som gör det. Vi behöver ju alltid våra personliga hjältar. Själv har jag också hittat någon som förstår mig ovanligt bra. Visst förstår lollo mig men den här nya personen i mitt liv har ganska mycket gemensamt. Eller så är det bara jag som lyckas hitta de gemensamma drag vi har :s Hur som helst är personen i fråga otroligt trevlig och jag hoppas på att vår vänskap ska vara länge.

Mörkret kommer och skuggor börjar dyka upp i mitt sinne, jag stretar emot så mycket jag kan just nu och det verkar gå ganska bra nu när jag klarat upp vissa problem som tyngt mitt hjärta ett bra tag. Det här kanske blir en höst att njuta av. Jag ber som vanligt till Gud och jag önskar att han skall välsigna denna höst och alla som upplever den, må Gud skänka oss lycka och insikt. Amin!!

En vänsterfot vrickad

I fredags hade vi friidrott med skolan. Det var kul till en början då vi fick hoppa höjd och sedan skulle vi springa stafett. Jag såg framemot stafetten och taggade till riktigt ordentligt. Tävlingsmänniskan i mig tog över. Jag skulle springa ca 100m innan växlingen. Starten gick bra, jag först att växla men sedan blev det tokigt. Ingen av de som var på första växlingen började springa innan vi nådde fram och just då var det inget stort problem. Men när man plötsligt inser att man inte kan stanna och kommer att springa över personen framför sig gör man snabba ogenomtänkta beslut som att springa av banan ut på konstgräset. Nu är det ju inte så att det på något sätt är superfarligt men ibland har man ju otur och det var det som hände... otur. Jag vek av, ut på konstgräset och trampar snett. Jag vet inte om jag hörde eller kände knaket men det fanns där, något i vristen hade knakat. Jag faller pladask till marken och ligger och vrider mig. Jag hinner tänka på att jag hörde/kände ett knak, sedan tänker jag att jag måste ha foten i högläge för att hålla bort eventuell svullnad och det är då det börjar göra ont. några kompisar kommer fram och frågar hur det är och jag säger det som hela min kropp skriker. "Det gör ont!". Kopmisarna som inte insett hur allvarligt det var blir illa till mods och frågar om de ska hämta läraren. "Ja, tack!" svarar jag sammanbitet och försöker ignorera smärtan.
Vänster fot vrickad blev diagnosen och Lollo får linda av sin fot som hon stukade någon dag tidigare, för att linda om min som behöver den mer. Sedan blir jag och Lollo körda av Kalle (idrottsläraren)till skolan eftersom jag inte skulle klarat av att röra mig i kollektivtrafiken. Jag lade så klart märke till att han ägde en väldigt fin bil, en Cadillac. Hur man nu lägger märke till sånt när man har ont i foten...
Resten av dagen blev man uppassad och ompysslad, men värken blev bara värre så tillslut ringde jag mamma och bad henne att hämta mig även fast det betydde att jag var tvungen att vänta i skolan efter att jag slutat. super bussiga Sanja väntade med mig och jag hade även sällskap av Teddy,  Alex och Emelie (från min Engelska B klass, vänner sen i torsdags). Gud vet hur jag skulle tagit mig ut ur skolan utan Alex. Han fick agera stöttepelare ända fram till bilen och jag är väldigt tacksam att han hjälpte.

Nu har jag foten inlindad och sitter i soffan så mycket som möjligt med foten i högläge. Jag kan knappt gå men gör mitt bästa.  Har till och med fått låna kryckor för att kunna hoppa omkring lite lättare.
Jag ber till Gud att dte här går över snart och att jag i framtiden kommer att lyckas undvika sådanna situationer. Amin!

Roade leenden och senaste popmusiken

Varje skoldag slutar åtminstone med ett roat leende och börjar oftast med ett. Jag trivs och det märks. Den största anledningen till leendena är bl.a. mina vänner men även min "ärkefiende" Alexander. Hans stora hobby att retas med allt och alla leder till att han gärna fäller ur sig saker man med all rätt kan slänga tillbaka i ansiktet på honom med antingen ett par väl valda ord eller en konkret knytnäve xD Det kanske låter mer som en pina men det är det inte. Jag tycker det är superlkul att retas med honom. Det har i och för sig sina gränser och vi båda har lyckats gå över några men vi lär oss och har bättre kontroll över skämten nu än för ett år sen. Idag var vi igång som vanligt och retades och jag tror att mina nya klasskompisar satt och tänkte "Hon är ju helt galen!" När de såg oss. De kommer över det, och jag fick många leenden efteråt.

Jag och Sanja har hittat en stor gemensam nämnare för oss två och det är musiken. Jag lyssnar på mycket och blandat men jag har alltid haft en viss förkärlek för pop/rock och dance. Sånt som svänger är härligt. Vi sitter och lyssnar på musik hon uppdaterar mig med det senaste och vi väljer favoriter som vi hakar upp oss på. Kanske aningen barnsligt beteende men ändå, det är kul.

Teddy har flyttat över till vår klass och jag, Sanja och Lollo är överlyckliga :) Han är ensam kille i klassen så lite synd är det om honom men han får umgås med dem senare :p Han har ju trots allt oss (skämtar bara)

Piskande höstvindar har regerat de senaste 2 dagarna vilket jag finner mysigt värre. Jag är gärna ute i sånt väder så länge jag inte får en skur över mig. jag ska fortsätta mitt livsnjutande just nu och planera lite inför septembers och oktobers sociala schema.

Teddys födelsedagskalas

Att vara på Tomtits blir inte precis tråkigt även om det är andra gången på en vecka. Den här gången var jag där med ett gäng vänner för att fira Teddys födelsedag. Han hade aldrig varit på Tomtits förut så det var ju perfekt och han älskade det, vilken succé! Jag är nöjd med dagen för mamma hämtade mig och Sanja och körde ut oss till Nådhammar. Efter ett snabbpass på Arwen så var vi på väg hem, mysigt värre.

Den senaste tiden verkar namnet Alexander dyka upp överallt runt omkring mig. Jag har en vän som heter Alexander, en karaktär i en bok jag läser just nu heter Alexander, en kille som jobbar på Tomtits heter Alexander, grannens barnbarn heter Alexander och sist men inte minst så heter bandet som sjunger en av mina favoritlåtar Alex Band. Inte helt klockrent det där sista men nära nog...

Mycket snurrar runt i mitt huvud. Dagarna blir kortare och jag känner mig konstigt små deppig, men det brukar jag också så här års. Jag förstår inte varför! Jag vill inte hamna i den cykeln igen. På hösten så börjar jag sakta men säkert må sämre, men i takt att dagarna ljusnar blir jag piggare. Fast samtidigt brukar jag ha en extra tuff period runt januari/februari sedan blir det bara bättre och på somrarna mår jag tipp topp och har inga problem med humöret alls. Vad beror det på? Varför har jag såna problem? Är det genetiskt? Eller är det kanske min livsstil? Jag vet att jag tenderar att ha fullt upp men jag klarar inte av att ta det lugnt , d¨å stressar jag bara upp mig över att inte ha något att göra. Det rör sig period vis. Jag kan må perfekt ena veckan men nästa vecka kan jag vara helt gråtfärdig. Jag orkar inte med en sådan vinter till och det jobbigaste är att jag glömmer bort det så fort det är över och därför slår det till lika hårt när det kommer igen. Mamma har snackat med mig om ljusterapi men jag tror inte det är det som är grundproblemet. Det är något annat och jag har ingen aning vad...

Tomtits experiment och andra experiment

Det har varit minst sagt fullt upp den senaste tiden och jag är mycket lycklig över den lediga dag som jag har imorgon. Jag har börjat med Taido träningarna igen, och det har gått bra om man bortser från något knäppt och otroligt dåligt tajmat (av kroppen)anfall. I måndags fick jag efter ca 30 min så pass ont i mage och framsida lår att jag knappt kunde röra på mig. Efter ett tag ringde jag mamma som fick komma och hämta mig. Ajajaj, inte bra alls.

Igår var jag på Tomtits med klassen. Det var otroligt kul och jag och Sanja var sådär lagom våghalsiga och skulle pröva det mesta. En av favoriterna var Centrifugen/Rotorn som snurrar med en sådan hastighet att man praktiskt taget klistras fast mot väggen av centrifugalkraften. Häftig upplevelse minst sagt när man lyft upp benen från golvet och ändå inte ramlar ner xD En annan stor favorit var RoboCoaster/RobotArmen. som liknade Grönalunds Extreme väldigt mycket. Man satt 2 och 2 och valde sedan vilket program man ville åka. 1 var det snällaste och 5 var den mest våghalsiga. jag och Sanja skulle förstås testa. Killen som skötte den gav oss sin åsikt om vilken av programmen som var bäst. Han sa att 4 var roligare än 5 så vi litade på honom och testade 4 först. Det var himla kul och ännu roligare blev det när Sanja kläckte ur sig (när vi hängde upp och ner)"Kolla ett träd". Själva kommentaren kanske inte var så rolig men i det sammanhanget kunde ingen av oss sluta skratta och killen (Alexander stod det på namnskylten :p)tyckte nog det var kul att se oss svänga omkring tjutandes av skratt. Ett åk träckte inte för mig och Sanja så vi åkte en gång till men den här gången valde vi program 5. Efteråt frågade Alexander vilket program som var roligast "... eller vilket gjorde minst ont?" lade han till med ett retsamt leende. Vi var tvungna att medge att han hade haft rätt. 4 var roligare eftersom 5 gjorde mer ont pga de snabba svängarna.

Efter det hela gav sig klassen hemåt och jag begav mig mot Nådhammar. Jag fick gå från Mölnbo till Nådhammar vilket är ca 7 km så det tog mig över en timma att komma fram. Lite väl lång sträcka men då har man iallafall gjort det med. Jag plockade in Arwen och red i ca 30 min. Hon var väldigt trevlig, kanske aningen spänd men ändå stabil och fin. Runt kl. 8 var man hemma och helt slut.

Arwen

Igår var jag och provred Arwen och det gick jättebra! Så nu på Tisdag är min första dag som medryttare på henne och ska dit och rida lite. Hon ska sättas igång till och börja med men senare ska man ut i skogen och ta några lektioner då och då. Det kommer att ge mig fullt upp men jag tycker det värt det. Det kommer att ge mig några fina höjdpunkter på veckan. Känslan av att åka ut till Stuteri Nådhammar, rida lite och mysa med hästarna innan man åker hem och somnar omedelbums :) Det kommer att leda till en god natts sömn.

Det har ösregnat idag och igår. Satt man inomhus kunde jag sitta och le lite för mig själv. folk rusade förskräckt undan men vissa struntade totalt i regnet och gick lugnt vidare, de kanske helt enkelt hade gett upp hoppet om att hinna undan. Själv hörde man hur regnet bara ökade och ökade och jag skulle gett vad som helst just då för att få sitta ute på balkongen med en stor kopp te och en varm filt.


Nu har man kompisen Sanam hemma hos sig och det är riktigt mysigt. Har saknat hennes sällskap och att hon ska sova över är riktigt kul. Imorn blir det fika med henne och Amina innan Amina ger sig av mot Algeriet igen. Det är alltså sista gången jag ser henne för i år. Må Gud göra resan bekväm, enkel och låta henne komma fram utan problem. Må Gud ta hand om henne och återförena oss en dag. Amin!

Eid, glädjens stora dag

Igår var Ramadan, den välsignade månaden över och vi vaknade och insåg att det var Eid. Jag tog ledig från skolan för att spendera dagen med familjen. Kvällen innan var hennan blandad och på kletade för att på morgonen skalas av och uppenbara den unerbara röda färg den lämnat efter sig. Så när jag vaknade var det bara att börja skala av hennan innan vi åt frukost och förberedde oss för avfärd mot moskén och Eidbönen. Stämningen var lätt och lycklig genom hela dagen och jag längtar redan till nästa Eid och sedan nästa Ramadan. God mat lagades och gosaker serverades. Jag är mycket mycket nöjd och tackar Gud för att han gett mig chansen att uppleva denna dag. Alhamdulillah!

Jag har läst ut den 5 delen i Vampire Academy och har lånat den 6 och sista delen i serien. Känslan av att ha sista boken i sin ägo är underlig. Samtidigt som man vill veta hur det slutar så finns det något sorgligt över att serien tar slut. Det är sista gången man får återförenas med dess underbara karaktärer och den sista sidan kommer denna gång att vara ett farväl som förhoppningsvis lämnar ett leende på mina läppar. Tur för mig att författaren skriver en serie böcker som bygger på Vampire Academy och dess karaktärer. Jag kommer att kunna läsa berättelsen ur bipersonernas synvinklar och detta är jag överlycklig och mycket tacksam för. Men såklart så måste man ju någon gång ta farväl men jag skjuter gärna upp det lite till. Böcker är och förblir en stor källa tilöl glädje och njutning för min del.

Taido, ridning och träningsvärk

Lördag den 27 var jag ombedd att hjälpa till med lite "pröva på taido" så kl. 11 satt man på en bänk i Svandammsparken och väntade på att Royne skulle dyka upp. Det gjorde han efter ett tag och med honom hade han sin elev Petra sedan var det bara att sätta igång. Mattorna lades ut på gräset och jag och petra började röra på oss ganska snart. Vi höll på i ca 5 timmar innan vi packade ihop efter en dag med massor med små barn och några intresserade vuxna. Tuff dag minst sagt eftersom jag fastade. På tal om fasta så är det max 2 dagar kvar. Imorn kan lika väl vara sista dagen och jag hoppas faktiskt lite på det.

Ridningen har gått otrolligt bra senaste tiden. Jag har fått fina hästar trots att jag valt sist och sedan har lektionerna gått riktigt bra. Hästarna har varit mjuka och sammarbetsvilliga.

Serien vampire academy har tagit mitt hjärta. Jag har slukat bok 2, 3 och 4 på minder än 1 vecka. Nu ska jag få låna bok 5 av en kompis och när den är utläst hoppas jag att hon är snäll nog att låna mig den sista boken. Sedan kan hon slå vad om att jag kommer att dejta hennes bokhylla. Hon har exakt samma smak som jag så jag vet att jag kommer att hitta något intressant i hennes proppfulla bokhylla. Men tills dess...

Ingen locken och ingen bott

Ibland går det helt enkelt för snabbt för att man ska hinna tänka efter. Ibland så slänger man ur sig något samtidigt som man tänker på något annat och då kan det bli helt fel t.ex. som när jag skulle säga "... ingen lock och ingen botten." Antingen så sa jag det bara för snabbt eller så tänkte jag säga det tvärt om och det blev som det blev. Jag kläckte ur mig "... ingen locken och ingen bott." och sedan satt jag och mamma  och stirrade på varann innan jag förstod vad jag sagt och genast rättade mig själv. Nu var det även så att det här hände efter en lång dag. Jag hade spelat brännboll och ridit även fast jag fastade så förmodligen var jag även riktigt trött.
Idag har jag världens träningsverk och varenda lilla rörelse gör ont. Jag har alltid tyckt om träningsverken eftersom den påminner en om att man faktiskt gjort något ansträngande men samtidigt så skulle jag inte ha något emot om det gjorde lite mindre ont.

Skolveckan lider mot sitt slut och jag är nöjd. Det har varit en trevlig första vecka. En bra start. Killarna har iofs tagit mitt matkort med argumentet "Du fastar ju, så vi kan använda det istället för dig tills du får äta igen." Ja de har ju på sätt och vis rätt så de kan få ha den den här sista veckan av Ramadan. Sanja har bytt till samma linje som Jag och Lollo, vilket betyder att gruppen nästan är komplett. Nu fattas bara Teddy men han vill absolut inte gå NV så han får vara. Vi umgås ju lite utanför skolan också.

Jag hoppas och ber till Gud om några lätta sista dagar i Ramadan och ork att hålla igång det här skolåret och så gör jag mitt bästa i att inte stressa ihjäl mig.

Kärt återseende

Första dagen i skolan var kort och lite tråkig. Det var kul att få återse vänner och lärare och att få umgås med dem fyllde mig med glädje. Känslan av att få syn på någon man älskar är ju härlig. För mig gör det detsamma hur länge sen det var vi sågs sist eller om det var några timmar sen, glädjen finns alltid där. En timma i skolan där man gav lite information och papper som ska fyllas på var vad min första dag bestod av. Efteråt satt jag en stund med Loviss, Sanja, Teddy och Alex. Lovisa skulle träffa någon och Teddy bjöd hem alla som hade tid för att åka lite i hans båt. Jag kunde inte följa med så långt men följde åtminstone med hem till Sanja. Hon skulle plocka med sig sin hundvalp innan de åkte vidare till Teddy. Jag plundrade Sanjas bokhylla medan de andra lekte med hundvalpen Ninja. De höll mig sällskap ända fram till Slussen.

Nu sitter jag hemma och inväntar skymningen. Ramadan närmar sig sitt slut och det fort. Jag ser fram emot Eid men kommer även att sakna Ramadan, en helgad månad. Även om Ramadan kommer med prövningar kommer den även med frid. Jag har hittat en ny animeserie att följa så jag har lite sysselsättning. Av någon anledning vill sista delen i Merlin inte visa mer än max 10 min, otur för mig som sett fram emot att se den sista delen. Bättre lycka nästa gång... hoppas jag.

Sakta men säkert

Jag skriver och skriver men tycks inte komma någon vart. Jag talar då om den, förhoppningsvis, bok som jag skriver på. Det går otroligt långsamt och jag börjar undra hur författare orkar. Vilket tålamod de måste ha. Själv vill jag att boken ska bli klar nu! Men jag måste ju skriva den. Suck!

Merlin Säsong 3 håller på att ta slut och jag börjar redan känna mig lite deprimerad. Nu ska man bara vänta på att Säsong 4 ska komma ut och det lär ju ta evigheter. Nu måste jag hitta något annat att roa mig med.

Idag händer inte mycket och jag har inte direkt något att skriva om så det här får bli vad jag bjuder på idag. Kan även avslöja att planer på att baka banan cupcakes med choklad kräm på existerar, men inte idag.

Nådhammar och kladdkaka

Igår var en tuff dag. Jag fick vakna tidigt för att ge mig av till Nådhammar och hjälpa till med lite hästar och liknande, men det var absolut värt det. Det är ett så vackert ställe och alla där är så trevliga så. Kom hem runt 4 och var helt slut. Gick till och med och lade mig tidigare men ändå så vaknade jag kl.11 idag.
Må Gud skänka mig styrka att vakna tidigare när skolan väl börjar!
Jag fick även ett ganska oväntat men mycket uppskattat samtal från Sanam. En väninna jag bryr mig om väldigt mycket. Hon är nästan som en syster för mig. Hon ringde upp mig och vi satt och prata om vad som har hänt sedan vi sågs senast. Visst har vi lite koll på varandra genom FB men alla de där smaskiga små detaljerna ville man få reda på :p Så är det bestämt att man ska ses snart också, det ska bli så kul så.

Imorn får jag besök av väninnorna Amina och Maryam och vi ska spendera kvällen tillsammans. Extra kul ska det bli eftersom Maryam och Amina inte känner varann xD Hoppas de kommer bra överens. Och det gör dem säkert. De är båda lugna, tålmodiga, starkt troende, mycket snälla och älskavärda personligheter. Såna där personer som blir vänner med alla och ser det goda i alla. Jag ät mycket lycklig över att ha dem som vänner. Tack gode Gud för det <3

Idag har jag bakat kladdkaka, yummy <3 och när den var klar så luktade hela huset kladdkaka. Lägg till att alla sinnen tenderar att bli känsligare när man fastar. Det riktigt vatnades i munnen och snart ska jag få smaka också :D Skymnings bönen är idag kl. 20:35 så nu är det minder än en timma kvar. Det går snabbt, Insha'allah (Om Gud vill).

En ny vecka börjar

Jag tycker bestämt att veckans första dag är söndagen. Varför? Jo för att på arabiska så heter söndagen "den första" (grovt översatt)och i finskan heter onsdagen "mitten av veckan" och detta skulle inte kunna stämma om söndagen inte var första dagen på veckan. Alltså börjar veckan, enligt mina modersmål, på söndagen.

Vi hade en mycket trevlig lördag med gäster och god mat. Jag har idag fått en mycket trevlig och uppskattad förfrågan om  jag vill bli medryttare och jag har tackat ja. Denna sötnosa, stoet Arwen står på Stuteri Nådhammar som ligger i Mölnbo. Jo, det är en bit bort från mig men det är värt det. Arwen är en riktigt fin häst och Nådhammar är en otroligt fin plats som jag gärna åker ut till. Så min vecka börjar med att jag blir medryttare, det är enligt mig en väldigt trevlig start på en vecka som kommer att sluta med lite ridning och vänner insha'allah (om gud vill).

Fastan flyter på och jag väntar på skymningen, ivrig på att få smaka delikatesserna som denna jord bidrar med. All pris och ära till Den Allsmäktige! Idag är dag 14 vilket betyder att halva ramadan har gått. Det känns som om fastan började bara några dagar sen inte 2 veckor sen. Tiden går minst sagt snabbt och ändå så har man inte gjort mycket. Har märkt att jag orkar vara uppe ungefär 12-13 timmar innan jag vill gå och lägga mig. Frågan är, om jag verkligen ville och lade manken till, hur mycket skulle jag egentligen hinna på de timmar? Hur många timmar slösar jag egentligen på ingenting? Svaret på denna fråga blir förstås viktigare när jag börjar skolan, för det är då jag behöver al tid jag kan få. Just nu bryr jag mig inte riktigt. Så länge jag hinner med allt så bryr jag mig inte riktigt om vilket tempo jag håller. Jag gillar att stanna upp i livet och bra njuta av ögonblick. Sitta och stirra på världens skönhet. Läsa böcker hela dagarna. Sova länge på morgonen. Det är då jag trivs. Men bäst trivs jag om jag balanserar allt det med motion, studier och jobb. Precis lagom av allt det är så jag vill ha det.

Böckers magi

En trött eftermiddagssol lyser in genom fönstret. Ännu en dag har försvunnit förbi i rasande fart och det enda jag faktiskt kan påstå att jag gjort är att läsa böcker. Jag har förut berättat om vilken bokmal jag är och jag har återigen hittat en ordentlig bok på runt 600 sidor som jag, helt utan att tänka mig för, slängde mig över. "Aicha, de troendes moder" är en bok jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva. Det är en bok om profeten Mohameds (S.A.W)hustru Aicha, dock ett skönlitterärt verk baserat på fakta.
Kanske är det för att jag är muslim eller så är det för att Kamran Pasha vet exakt hur man ska fånga en läsares uppmärksamhet och dra med den på omtumlande färd och uppleva berättelsen mer än läsa den, men den här boken har fått mig att gråta åtminstone 2 ggr på 100 sidor. Böcker som blivit prisade för att lyckas röra upp känslor och få folk att fälla tårar har inte lyckats mer än kanske 2 ggr på ca 500 sidor och då har det vart mest tårfyllda ögon med en liten tår som runnit nerför kinden. "Aicha" har fått mig att stortjuta och sedan gapskratta några sidor senare och även fast jag varit trött och velat lägga ifrån mig boken för idag så har jag återvänt för att få följa med lite längre in i det gamla arabväldet och en kvinnas liv som var allt annat än vanligt. Få känna dofter av en kultur som knappt lever kvar och påminnas om hur världen var förr. En underbar bok värd att läsas.
Jag bara älskar att sjunka ner i bok. Följa med på någon annans resa och uppleva alla faror och äventyr utan att själv behöva röra mig från soffan. Att uppleva nya platser och nya människor i verkligheten är i och för sig kul men det jag tycker bäst om är att få uppleva världar som antingen dukat under eller aldrig existerat. Och om jag skulle räkna upp någon världslig last som jag har så skulle det vara b.l.a. böcker, choklad och te. Ingredienserna till en perfekt eftermiddag, antingen i solsken eller framför brasan i regn.

förändringar

jag har länge funderat på vad det blir av vänner man inte ser på ett tag. men det har oftast visat sig att tiden stannat för vänskapen. när man träffar de vänner igen brukardet vara som om man aldrig skiljts åt. varför känns det inte så med henne då? hon som jag känt nästan hela mitt liv och brukade kalla min bästa vän. varför glider vi isär? jag saknar det vi brukade ha för även om jag träffar henne nu så känns det inte som förr. det känns inte som om tiden stannat. det känns som om tiden totalt struntat i oss och bara fortsatt, nästan sprungit ifrån oss. hon hsr en ny bästa vän. hon ringer inte längre, skickar inga sms, hon frågar inte om jag vill vara med. nej jag finns inte i hennes värld längre även fast hennes skugga vilar kvar hos mig. jag kan fortfarande mobil numret utan till, en jag behöver det inte. även om jag skickar ett sms så kommer konversationen sluta efter "det är bra här med.".
jag måste erkänna att jag är sårad. så ofta som hon lovade att vi skulle hålla kontakten. att inget skulle ändras. men, men... det var bara tomma ord.
låter jag arg? jag är nog lite arg. kanske för att jag litade på att hon skulle hålla det hon lovade. jag har gett upp. jag skickar inte längre sms. ibland frågar man hur det är på facebook, men inget mer. kanske ska vi träffas, men vi får se hur det blir. hon behandlar mig ändå inte som förr.
jag är både sårad och avundsjuk, men det tänker jag gräva ner och glömma. för även jag har nya vänner. kanske tänker hon exakt samma saker om mig. kanske är det dags att sluta jaga tiden och be den att stanna. kanske ska jag låta tiden springa och låta vår vänskap spridas som aska i vinden.

Regn, ängla tårar

Jag brukar, halvt på skämt säg att änglarna gråter när det regnar. Det är en ganska vacker tanke men den går inte helt ihop med min sinnesstämning när det regnar. Jag älskar regnet. Ljudet av regn mot taket, hur regnet luktar till och med kylan den för med sig behagar mig och lugnar ner mig. Bara tanken på att få sitta ute på balkongen eller på sängen bredvid fönstret med en varm kopp i handen medan jag betraktar regnet, lyssnar på regnet lockar. Det är ju så oemotståndligt mysigt! Idag var just en sådan dag, så jag höll fönstret på glänt för att släppa in den friska luften. Jag känner mig lugn och tillfreds med mig själv idag. Inget stress eller sorg, bara ett lugn och en fridfull stämning. Jag hoppas på mer regn, önskar lite mer av det härliga...

Besök och bioplaner

Amina, min kära väninna, kommer på besök idag och bryter fastan med oss. En händelse jag ser fram emot med tanke på att jag träffar henne max 2-3 ggr per år. Idag är det jag som har lagat maten. Måste säga att det blev bättre än vad jag hade hoppats men att det ändå är lite väl mycket pasta i den marockanska hariran, en tomat soppa med köttbitar, kikärtor och pasta i.
Imorgon ska jag på bio med Maryam Haji Bile som är en gammal klasskamrat till mig. Vi ska se den sista Harry Potter filmen. Jag oroar mig smått för Lovisas födelsedag. Jag, Sanja och Teddy planerar en present men jag är inte säker på om det kommer att funka eller om vi har råd. Jag måste tala med dem om saken innan jag gör några fler bokningar.
Har jag uttryckt min förtjusning av orkidéer? Av alla blomsorter så föredrar jag först och främst Valmo av vilken jag har flera olika sorter i trädgården och direkt efter så kommer Orkidé. Jag tycker att det är en mycket vacker blomma med sina stora blad, nakna stjälk och sina blommor i olika färger. Favoriten är ljusa lila blommor. Orkidén för mig symboliserar enkelhet och skönhet. Tanken behagar mig att något så enkelt kan vara så vackert och får mig att fundera, varför göra till sig och anstränga sig för att vara vacker? Varför inte helt enkelt vara sig själv och utstråla den naturliga skönhet man har. För alla är vi vackra på något sätt. Det behöver inte alltid vara ett vackert utseende. Nu har jag en liten ljus lila Orkidé på mitt fönsterbläck, som varje dag påminner mig om att jag inte behöver vara någon annan än mig själv.

Livet rullar på

Ytterst händelselös dag. Jag botade lite av uttråkningen med att baka 2 kakor. Fick reda på lite intressanta nyheter som samtidigt inte förvånade utan mer förargade. Fast vad har jag för rätt att vara arg på honom för att han dumpat min vän? Förmodligen ingen rätt alls men jag är ändå arg. Jag gillar ju inte att hon blir sårad fast det var väl ändå en risk hon tog. Igår var jag hemma hos en väldigt speciell väninna och bröt fastan med henne och hennes familj. Mycket trevlig kväll måste jag säga. Jag bjöd hem henne till oss för att bryta fastan med oss, något jag tycker om att vänner gör med oss. Att bryta fastan är en speciell stund som jag tycker om att njuta va i ett kärt sällskap.
Ja livet rullar på som vanligt  och tankarna surrar runt i huvudet. Just nu är det mest tankar på mat och gosaker.
Men det är livet.

Första Ramdan

Då har den ljuva, välsignade månaden av prövningar börjat. Jag har inte ätit något alls sedan kl. 02.30 imorse och den bekanta hungerkänslan börjar smyga sig på mig. Många frågar mig hur jag orkar och jag svarar att det är inte så svårt när man väl vänjer sig. Att ha ett driv till att göra det är viktigt annars skulle jag inte orkat, men jag är nog så pass envis att jag inte ger upp när jag väl börjat. Jag ser det som en utmaning.
Detta är en välsignad månad, en månad av fred och förlåtelse. Den här månad är så pass speciell att det känns i hela kroppen på mig, och då syftar jag inte på att jag är hungrig :p
Just nu sitter jag hopkurad i soffan, invirad i en filt med datorn i famnen. Balkong dörren är öppen och det strålar in ljus från alla fönster. Utifrån hör jag ljudet av bilar på avstånd, barn som leker och fågelkvitter. En helt vanlig men underbar dag. Jag är nöjd med livet. Jag köpte en ny bok idag och lånad 4 från biblioteket. har läst lite och kollat igenom posten. Jag begär inget mer än det här lilla för det räcker för att jag ska trivas.
Med posten idag kom mina betyg. Jag är mycket nöjd med dem, alla MVG förutom 2 VG. Just nu ser världen väldigt ljus ut, hoppas den förblir sådan.
Jag önskar alla er där ute en mycket härlig Ramadan även om ni inte fastar, för jag tror att den kommer att påverka er med :)

Hem ljuva hem!

Då var man hemma igen. Jag har fortfarande sommarlov fram till den 22 då skolan börjar, men Ramadan börjar redan imorn så det blir inte mycket man orkar. Jag funderar lite på hur  jag ska hinna/orka räkna ut matteboken som jag tog hem över sommaren, men det ska nog gå. Livet är som det är, med sina vändningar och gropar. Inget man kan göra något åt förutom att leva igenom det. Jag kan ju inte stanna vid varenda liten grop tills någon bygger en bro över den. Jag kan inte stå och vänta vid varenda korsning på att någon ska göra beslutet åt mig. Man måste ta risker och väga det negativa och positiva. Jag försöker så gott jag kan men är blott en människa och därför inte felfri. Under det här skolåret kommer jag att ha det tufft, och jag inser redan nu att det gäller att planera. Mor min lyssnar på mina funderingar och tycker att jag ligger flera år före. Hon säger till mig att när hon var i min ålder så tänkte hon inte på sånt ännu mindre talade om det och då syftar hon på mina funderingar angående körkort och bilköp. Men jag finner en viss ro i att fundera ut lösningar i förväg för problem som kan komma att dyka upp. Jag vill alltid ha en plan B så att jag inte står där mitt på vägen och har ett hinder framför mig som jag in te vet hur jag ska tackla.
Tankar så som "är jag normal" eller "tänker alla såhär" har tassat förbi lite då och då och egentligen så spelar det ingen roll för jag ska ju leva livet som jag vill leva det och inte så som andra gör, eller som de flesta gör. Nej, mitt liv ska jag leva precis, i varje detalj, som jag vill leva det. The End!

Kvällen är min.

idag är min sista dag i marocko för i år. ikväll ställer vi till med ett stort kalas, ja eller farväl middag och jag vet inte riktig vad jag ska känna...
jag vill le mot alla släktingar men ur ögonen rinner bara sorgetårar. älskar marocko och min släkt men mitt liv just nu är i sverige. jag har skrivit om känslan förut men den känns alltid lika hemsk.
mina tankar snurrar runt hur jag ska kunna dela upp min tid mellan dessa två länder. en lösning är funnen men den är inte alltid behaglig.
min tid här i marocko har dock varit fullspäckad med sol, bad, bröllop och tid med nära och kära. jag känner att jag har hunnit med det som jag velat få gjort och lite till.

säg mig, varför kan vi inte bara öppna upp gränserna? varför kan det inte finnas ett system där alla kan röra sig fritt över hela jordklotet? hälsa på sina nära och kära när som helst var som helst. och ett om det då skulle finnas ett gemensamt språk över hela världen så att alla förstod varann. en dröm jag skulle vilja se förverkligas.

btw skriver jag på en bok. vi får se vad det blir av den om typ ett halvår :p

lyssnar på Lady Antebellum

sitter hemma alldeles själv och lyssnar på Lady Antebellum. Systra mig åkte hem idag, men jag tackar henne för en otroligt härlig kväll igår då vi var på biopremiären av Thor. jag har fått hem sista delen av bokserien Wicked Lovely som heter Darkest mercy. har redan örjat läsa på den och den är minst lika fängslande som böckerna innan. det här är sista delen så ska spara lite på den :)

såg ett avsnitt av dokumentär serien från sverige till himlen idag som handlade om islam. en svensk man berättade om hur det kom sig att han blev muslim. jag fann några svar själv till hur jag utvecklats i min tro. som liten var det ju mer mammas och pappas tro. för min del  var det bara regler, men det var inga vanliga regler. man trodde ju på det för att ens föräldrar gjorde det så som småbarn gör. men ju äldre jag blivit, ju mer jag läst och ju mer jag reflekterat över islam desto starkare har min övertygelse blivit. jag har funnit ett mer personligt/individuellt band till gud. jag har nått ett nytt plan av min tro. förut sa jag att jag var muslim och menade "för att jag är född som det". nu för tiden säger jag att jag är muslim och menar "för att jag valt det". det är en stor skillnad som man inte märker utanpå egentligen. jag beter mig som förr men jag känner skillnaden inuti mig. det ger mig en självkänsla och styrka jag inte hade förr. och ju starkare jag blir desto starkare växer jag och utvecklas som människa och Guds tjänarinna. det känns skönt att ha kommit till en sådan insikt faktiskt. för då vet jag vad för känslr jag letar efter i framtiden i min utveckling.

min egodag

idag skall detta inlägg handla om ingen mindre än mig och mitt liv just nu. jag är inte så jätte pigg på idén om en dagbok på internet som alla kan läsa men jag tänker iallafall pröva ^^

något tuff dag idag faktiskt, eller tja... jag la mig sent igår men vaknade ändå kl 9.30 :s vid elva tiden var jag i stallet för att sköta om stall cafeterian med några andra duktiga tjejer ^^ vi behövs när det är tävling och jag är stolt över att vi lyckades sköta det så bra som vi gjorde (inga felleveranser gjordes och inga beställningar glömdes... nästan inga). så från elva till kl två var jag ömsom upptagen med att hjälpa kunder ömsom slappa och prata med de andra. jag stör mig aningen på att det aldrig finns nåt jämt flyt på kunder utan de kommer i vågor. ena stunden är det ingen som vill ha något sen kommer det plötsligt 10 som ska ha lunch, fika eller båda. jag gjorde en liten avstickare till damen som säljer hästprylar och köpte mig ett par nya ridhandskar. det fanns inga svarta i min storlek så jag köpte vita, men vad gör det. det är finare med vitt :D nu sitter jag hemma och vilar. spelar lite online spel, facebookar och skriver. snart kommer jag att lägga ifrån mig datorn och se på filmen vi hyrde. imorn kommer syrran på besök och då blir det livat så måste vara utvilad då. ja, min dag har varit händelserik.

bokmalen uppdaterar: har läst ut "city of fallen angels" skriven av cassandra clare, 4 boken i serien "the mortal instruments". länste även första boken ur hennes andra serie "the infernal devices" som heter "clockwork angel". 2 helt underbara böcker med samma tema och som snirklar in i varann utan att förvirra eller kräva att man läser den andra. böcker som det händer något i hela tiden men som aldrig blir för mycket. skickligt skrivna och värda att läsan. nu väntar man spänt på att de ska börja med filmen för "the mortal instruments".

so long//taidokas

vem är du?

överger du mig när jag behöver dig som mest?
sviker du mig när du är den enda jag litar på?
krossar du mig när jag är som svagast?
är du vän eller fiende?
svarar du eller vägrar du?

my sweet

Lite ny poesi skriven av mig ^^

A silent wind brushes her hair
And waves rock her to sleep
While rain sings her a lullaby
Moon and stars gaze down at My Sweet
Child...


Den kanske är lite udda men kommentera gärna ^^

sadness, worry and pain

If I could choose not to cry
I would never cry again
But I can't choose not cry
All I can do is to try

And even if I'm sad sometimes
That's a fact I try to hide
Cause with friends time flies
A smile is on friendships side

I'm tired of flowing tears
Tired of heartache
Tired if pain s fierce
I forget what smiles can make

tålamod har vi sällan

blomman sover tyst ut natten
i väntan på solens strålar
björnen väntar ut vintern
i sin vinterkoja
fladdermusen sussar sött
tills natten skymt en dag
men vi vänder på dygnet
utan förnuft eller tålamod
stressar hit och dit
som yra höns vi lever
klagar sen på att det går för fort
vem är egentligen skyldig?

en hjälplös hjälte

vem och när kommer rädda mig?
tyngd av sorg vandrar jag Vägen
ensam i väntan på en vän

ödets ryttare tillsammans färdas
än rider jag ensam
tills vinden vänder och dagen gryr

månbelysta stig leder mig fram
genom livets landskap
berikat av tom världslighet

jag väntar, tålamod är mitt svärd
med den klyver jag hopplöshet
och vinner min älskades hand

oneside love

Does he even know my name?
The beauty in coppery locks of hair
Everything feels the same
There is no change anywhere

Met him on a sunny day
His honey eyes swallowed me
There is nothing else to say
The only thing I love is he

I keep evolving all the time
But he is still the same
Why won't he be mine
Does he even know my name?

who has the right to judge

because someone does something it doesn't mean it's right, right? then why do people keep beliving that everything that muslims do is right according to islam? you can't do it like that. it hurts me to hear what people thinks about such a beautiful religion. they think it's violent but i know islam is the most peaceful and righteous religion you can practice. if you live a life only by living as a muslim should you would be a wonderful person loved by everybody around you for what you are and how you behave. think about it, read about and understand it. after doing that you have a right to judge.

jag vill ha mer tid!!!

jag har varit så pass ledsen att jag bokstavligt talat känt hjärtat spricka. om 17 dagar kommer det vara ett år sedan det hände och jag kommer att tänka "vad tiden går snabbt", nedtyngd av sorg. mycket har hänt under ett år och jag kan inte låta bli att undra om vi egentligen tar vara på tiden? är det inte så att vi slösar allt för mycket tid på att planera och söka lycka när den egentligen är mitt framför näsan på oss. det ända vi behöver göra är att leva i nuet och njuta av det livet bjuder oss på.
ja tänk om det var så enkelt... jag har i snart 4 år bara planerat på hur jag ska få ihop allt jag vill göra och allt jag måste göra. vad jag ska plugga på gynasiet och efter det, vilka kurser jag vill gå. vilka fritidsintressen jag ska satsa på och hur mycket och vilka jag ska dra ner på. hur mycket ska jag tävla. vilka böcker jag ska hinna läsa. vad ska jag prova på? träffa vänner vill jag också hinna! men... då räcker inte tiden till längre.... suck...

bokmalen uppdaterar

har precis läst klart andra boken i serien The Mortal Instruments och kan inte vänta på att få tag på bok tre. vad är det med vissa böcker som får en att bara vilja drunkna i deras berättelse och aldrig vakna och mötas av verkligheten? det är i alla fall det jag finner så charmerande med böcker. jag skulle inte klara av ett liv utan att  några timmar försvinna in i en helt annan värld. btw så är serien jag läser omtyckt av Stephenie Meyer xD

unik

jag skrattar åt udda skämt. jag klär mig efter egen stil. jag, till skillnad från många andra, gillar att ha lite hull på kroppen. jag tänker lite annorlunda tankar. jag gillar inte pop musiken idag, jag föredrar faktiskt 60/70/80-tals musik och metal i alla sina former. jag står för det jag gör och tar konsekvenserna. håller vad jag lovar. undviker lögner. jag begrundar världens skönhet minst lika ofta som förundras över hur mycket ondska vi människor åstadkommer. jag försöker att älska alla för den de är. jag värnar om mina vänner. jag prioriterar sömnen väldigt högt. jag älskar att plugga och vill få så högt betyg som möjligt. jag är den jag är och jag älskar mig själv. och bäst av allt, jag har nära och kära som älskar mig för den jag är!!

purity is all you need

it mustn't be decorated witch gold and silver, famous and known by everybody. it mustn't be pretty or special. it only needs to be pure. that's all it needs to be treasured and loved of every one. it's your heart i'm talking about.