när allt går som på räls brukar man ändå känna sig missnöjd och ledsen. kanske för att man vill ha lite missöden att klaga över. jag klarar iallafall inte av att vara super glad hela tiden. sen så säger ju folk att man inte ska tänka för mycket heller och att det kan leda till att man blir deprimerad. kanske ligger något i det...
hur ska man underhålla sig? jag ser till att vara ganska upptagen för jag vet att får jag tid till det så tänker jag väldigt mycket. bättre att inte låta tankarna skena iväg, för de brukar leda till sorgerna i livet. förväntar sig folk att andra ska förstå hur det känns för dem att förlora någon? kanske de gör. och kanske så förstår folk. men vissa saker får man väl ändå inse att ingen egentligen förstår till fullo hur det känns för dig och just dig att förlora någon kär. livet är komplicerat tänker man. men det är bara vi som gör det komplicerat. livet är egentligen enkelt med en viktig regel: lev sunt och lyckligt, på ditt sätt.
