utseende

ibland så känns det som om lite väl mycket av ens liv kretsar runt utseende. för en som själv har lite rundare former, vet hur jobbigt det kan kännas när man ska shoppa och försöker hitta ett par jeans som passar. nu för tiden känns det som om det är ett krav att alla ska vara smala helst inte ha en större storlek än 38 (som tonårstjej då)men vi då som faktiskt inte är så smala, som faktiskt har storlek 40-42? är vi tjocka? nej nej absolut inte tjocka det är vi ju inte. fast det känns ju lite så när storlekarna bara krymper. när man plötsligt inte får på sig ett par jeans i storlek 40. prövar 42, samma där. 44 ja nu går de iallafall att få på sig men lite obehagligt tajta är de ändå. vad hände egentligen? jag har inte blivit tjockare alls tvärtom faktiskt så har jag gått ner... det är något jag vart med om flera gånger. sedan så beror ju inte storlekarna på hur mycket man äter heller, vissa är ju bredare om höfterna än andra och det är inget man skäms över förrän man ska köpa ett par jeans och märker att man inte får upp dem över höfterna. kan inte alla som designar och syr jeansen tänka lite mer på de som inte är helt raka? vet att jag låter lite elak nu men är less på att behöva öka en storlek varje halvår.
det finns ju de som inte kan göra något åt att de är smala men jag kan inte låta bli att undra om de blivit galna de som svälter sig själva för att komma ner i det nya idealet. och de som vrål tränar för det är ju inte heller några jag finner jätte visa. om folk inte lär sig att acceptera sin kropp hur ska de då acceptera livets alla andra förändringar. har alltid irriterat mig på att folk låter modet styra över vad de ska ha på sig och hur deras kropp ska se ut, ska det inte vara tvärtom? eller är det båda som påverkar valet av kläder?

jag vill i vilket fall som helst ha lite större storlekar i affärerna.