vad är kärlek??

vad är kärlek, eller vad är det man kan kallar kärlek?? är det alltid mellan pojke och flicka och är den alltid stark eller kan det skifta?? jag vet inte men. men jag tror att jag har ett svar som passar mig..
jag tycker att kärlek är ett starkt ord och därför inte ska slängas ur sig för att man kanske tycker att det är ett vackert ord.
men det ordet betyder för mig även kärlek till en vän eller till sina föräldrar och syskon. jag kan säga att jag älskar en tjejkompis det stör mig inte, men jag tänker efter vem det är som är en så bra vän att jag kan säga så. att älska någon från det motsatta könet är väl rätt så vanligt, eller snarare att vara förtjust i någon för det är faktiskt många som tror sig veta vad kärlek är. men det vet man faktiskt inte förrän man upplevt det.

har du någonsin förundrats över ett barns starka känsla för rätt och fel och hur de tycker synd om någon även om hon gjort fel. det beror på att de har lättare för att älska än vi, men medan de växer upp nöter allt hat bort den egenskapen och man blir som vi är. vi litar endast på de vi känner. jag önskar ibland att alla var barn för då skulle det sannerligen inte finnas något ont på denna jord.

vardagliga tankar

undrar om man någonsin vänjer sig? vad att folk kan bli deppiga över något. jag har aldrig mått så dåligt att jag fått lust att skära mig eller på något annat sätt försöka bli av med den psykiska smärtan. jag tror att om man mår dåligt så ska man våga släppa taget om det negativa i situationen tänka på det positiva i det(always look at the bright side of life)istället och försöka skratta mer. jag vet att i just såna situationer kanske det är svårt men det är vad jag tror behövs.

när man mår så dåligt behöver man enligt mig inte bara stöd. för stödet kan lika gärna vara från någon som egentligen inte förstår. man behöver värme, kärlek, en stark vän som hjälper en, men tillslut så är det ändå upp till en själv att ta emot allt och släppa det dåliga. en människa är inte skapt för att tåla smärta i all evighet men ändå måste man då och då faktiskt vara med om något negativt. och då gäller det att man håller fast vid det positiva som finns runt en.

jag hoppas att en vän till mig inser det den här gången. det var hemskt att se henne lida...

utvecklad från apan??

om det är något jag har svårt att acceptera så är det evolutions teorin, att vi skulle vara utvecklade från apan. jag skulle nog själv säga att det är tvärt om. jag tänkte berätta vad det är som får mig att tänka så. jag tror på att allt utvecklas. men vi kanske var människor från början bara lite annorlunda typ grottmänniskor. så kanske det är apan som har utvecklats från de tidiga människorna. vore inte det lite troligare?? berätta gärna vad du tycker för jag tror jag behöver lite hjälp med den här frågan.

sjalen,ett problem eller ett skydd?

om det är något jag får höra mycket om när det handlar om muslimska kvinnor så är det om sjalen. själv bär jag inte sjal eftersom jag inte tycker det är dags än. men det är många som kritiserar den. egentligen är sjalen bara en symbol för att man är muslim, men det kan även fungera som ett skydd(jag kommer till det senare). att säga att man inte får ha på sig sjal är alltså samma sak som att säga att man inte får bära ett kors runt halsen. är det på något sätt förnuftigt?? har du någonsin sett en muslimsk kvinna med en lång, vid "klänning" med sjal? det har jag och jag vet hur det känns att gå klädd så. det är otroligt skönt vissa gånger då man inte får massor med fientliga blickar. denna klädsel ser jag som ett skydd. jag tänker mig att jag och min tvillingsyrra går på stan jag är klädd så som det står ovan, medan min syster är klädd i en minikjol,åtsittande linne och utsläppt hår. när man ser det på det sättet är det inte så svårt att förstå vem killarna kommer att försöka få kontakt med,eller??
men kommer jag till det som jag har problem med. jag är muslim men har tagit av mig sjalen. jag var beredd på frågor som "varför tog du av dig den?"," trivs du inte med sjal?", men ALDRIG hade jag varit beredd på en fråga som "är du inte muslim längre?" eller "har du slutat tro?", "är du kristen nu?". jag måste säga att jag blev sårad när jag fick dem frågorna, framförallt för att det var muslimska tjejer som frågade dem. sitter verkligen tron i sjalen?? är det allt det handlar om? att vara klädd på rätt sett?? jag har tänkt på det men gång på gång kommit fram till att det handlar inte om vad man har på sig, hur man ber. det finns i hjärtat och har man tron i hjärtat så gör det väl detsamma hur du ber bara du gör det med hjärtat. eller hur?

en annan tanke

har tänk på hur USA reagerar på Iran och Korea när de börjar tillverka ett försvar. Har USA någonsin tänkt på att de kanske känner på samma sätt. på andra sidan finns starka,mäktiga USA som skulle kunna attackera när som helst vi borde ha ett försvar, tänker Korea. USA tänker hjälp Korea utvecklar vapen vi måste stoppa innan de blir för farliga. men borde inte USA inse att de är de som skrämmer slag på andra länder så att de börjar utveckla fler vapen. tror USA att alla andra länder är helt dumma i huvudet och att de är de enda i världen som skulle kunna hantera ett starkt försvar. nu menar inte jag att alla ska börja utveckla vapen för det, det jag menar är att USA överreagerar på vissa saker. och själv är de ju inte heller så där jätte duktiga på att hantera sin militär. se bara vad som hände i Irak och varför hjälper de inte Palestina det är ju helt klart att det gått över styr där och att Israel terroriserar mer än krigar. är man stark ska man hjälpa men hjälp då de som behöver hjälp. polisen ska väl inte hjälpa inbrottstjuvarna att rymma bara för att ägaren kommer med en sopkvast och försöker ta tillbaka sina ägodelar.