man får höra en massa historier om folk som kunnat tala med djur. vissa talar med hudar andra med hästar men det kvittar vilket. alla dessa historier syftar på människor som har en ovanligt bra kontakt med djur. själv tror jag ändå att det inte är något ovanligt som man föds med eller att man är ovanlig för det. jag tror faktiskt att det inte alls handlar om någonting övernaturligt utan bara om en mentala inställning och tro till hur ett djur reagerar. tror man och verkligen vill komma i kontakt med ett djur så lyckas man, men då gäller det att man ser djuren som mer än bara primitiva, ointelligenta varelser som inte har något språk som går att lära sig. om man tänker att djuren tänker om oss så som vi tänker om dem kmr man att automatiskt komma dem närmre. struntsnack om djurviskare det finns inte. det handlar om att vara lugn och visa djuren att man inte är något annat än vad den är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar