undrar om man någonsin vänjer sig? vad att folk kan bli deppiga över något. jag har aldrig mått så dåligt att jag fått lust att skära mig eller på något annat sätt försöka bli av med den psykiska smärtan. jag tror att om man mår dåligt så ska man våga släppa taget om det negativa i situationen tänka på det positiva i det(always look at the bright side of life)istället och försöka skratta mer. jag vet att i just såna situationer kanske det är svårt men det är vad jag tror behövs.
när man mår så dåligt behöver man enligt mig inte bara stöd. för stödet kan lika gärna vara från någon som egentligen inte förstår. man behöver värme, kärlek, en stark vän som hjälper en, men tillslut så är det ändå upp till en själv att ta emot allt och släppa det dåliga. en människa är inte skapt för att tåla smärta i all evighet men ändå måste man då och då faktiskt vara med om något negativt. och då gäller det att man håller fast vid det positiva som finns runt en.
jag hoppas att en vän till mig inser det den här gången. det var hemskt att se henne lida...
när man mår så dåligt behöver man enligt mig inte bara stöd. för stödet kan lika gärna vara från någon som egentligen inte förstår. man behöver värme, kärlek, en stark vän som hjälper en, men tillslut så är det ändå upp till en själv att ta emot allt och släppa det dåliga. en människa är inte skapt för att tåla smärta i all evighet men ändå måste man då och då faktiskt vara med om något negativt. och då gäller det att man håller fast vid det positiva som finns runt en.
jag hoppas att en vän till mig inser det den här gången. det var hemskt att se henne lida...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar