I våras tog jag då studenten... I sista stund bet jag ihop och slängde ihop lite bättre betyg än väntat. Slutbetyget blev 18,7 och det är nästan nått mål :) Jag är nöjd, det hade kunnat gå sämre. Men det var ingen lätt vår. Mamma och jag bråkade konstant, Leon och syster stod vid min sida i stormen men det var tufft. Inget svartbälte blev det heller och det skaver fortfarande. Jag hann helt enkelt inte med i allt emotionellt kaos. Körkortet blev uppskjutet det med och trots ettrigt sökande sedan februari så hade jag inget jobb. Att ta studenten sög helt enkelt...
Sommaren gick och jag kämpade på. Jag flyttade hemifrån, sökte jobb som en dåre och försökte ta igen träning och körlektioner. I Augusti kom vändningen, jag tog körkort och provjobbade på ett ställe. Jobbet blev det inget av men strax senare blev jag anställd på min grundskola som fritidsledare. Nu började allt flyta på. det svarta bältet hägrar men en del av mig har insett att en paus behövs och den tar jag nu innan jag dödar lusten helt.
Trots en bråkig start så har allt ordnat sig, och mitt i mitt liv lyser en stark själ. Min trolovade och mitt livs kärlek <3 br="">3>
taidokas tänker
platsen mina tankar skrivs ner på för allmänt skådande och kritiserande
"tankar"
tankar är inte bara något som snurrar runt i huvudet, nej. tankar är en del av oss som visar vem vi är och vad vi lever för.
tisdag 22 oktober 2013
tisdag 30 oktober 2012
Höstlov
3:e året på gymnasiet är i full gång. Det är stressigt och väldigt jobbigt för samtidigt som man är så hysteriskt skoltrött så är det nu det gäller. Vilken dålig kombination egentligen....
Det är mycket som händer nu, folk fyller 18 och skivor ska planeras, studenten närmar sig. Allting är ett stort kaos och det ligger en laddning i luften, om man stannar upp och blundar så kan man nästan känna den. Det är så mycket som förväntas och så mycket som ska göras. Tankar far i en stor orkan. Samtidigt som man känner sig vuxen så har man aldrig kännt sig så liten. Få vet vad de ska göra efter gymnasiet vilket inte gör det lättare. Men i all denna hysteriska stress och planering så existerar en lycka. Man är snart klar me denna etapp! Otroligt! det var ju nyss som jag tog mina första tveksamma steg i gymnasiets korridorer. Det har hänt så mycket sen dess. Nya vänner, en personlig utveckling, nya tankar och idéer. Är jag ens säker på vem jag själv är? Nej det är jag inte.... Det är nu som jag är mest osäker på vem jag är, vad det är jag vill och vart jag är på väg. Vad av mig är det mina föräldrar vill och vad är jag? Flera känslor och tankar är man så vana vid, även fast de inte är ens egna, att dem blir en del av en. Att försöka sortera ut dem från resten är bland det svåraste som finns.
men med folk runt omkring som stöttar än så är världen inte lika grå och kall och kanske skymtar jag ett litet ljus i mörkret.
Det är mycket som händer nu, folk fyller 18 och skivor ska planeras, studenten närmar sig. Allting är ett stort kaos och det ligger en laddning i luften, om man stannar upp och blundar så kan man nästan känna den. Det är så mycket som förväntas och så mycket som ska göras. Tankar far i en stor orkan. Samtidigt som man känner sig vuxen så har man aldrig kännt sig så liten. Få vet vad de ska göra efter gymnasiet vilket inte gör det lättare. Men i all denna hysteriska stress och planering så existerar en lycka. Man är snart klar me denna etapp! Otroligt! det var ju nyss som jag tog mina första tveksamma steg i gymnasiets korridorer. Det har hänt så mycket sen dess. Nya vänner, en personlig utveckling, nya tankar och idéer. Är jag ens säker på vem jag själv är? Nej det är jag inte.... Det är nu som jag är mest osäker på vem jag är, vad det är jag vill och vart jag är på väg. Vad av mig är det mina föräldrar vill och vad är jag? Flera känslor och tankar är man så vana vid, även fast de inte är ens egna, att dem blir en del av en. Att försöka sortera ut dem från resten är bland det svåraste som finns.
men med folk runt omkring som stöttar än så är världen inte lika grå och kall och kanske skymtar jag ett litet ljus i mörkret.
onsdag 6 juni 2012
Andra året, slut
Andra året på gymnasiet har förbrukats sjukt snabbt. En liten reflektion: Är varken nöjd med prestationen eller resultaten men hade inte orkat prestera bättre för då hade jag kört in i en väldigt hård vägg och därför hade jag inte kunnat få bättre resultat. Så egentligen borde jag vara helt nöjd, men av någon anledning så är jag bara inte det. Tycker det kunnat vara så mycket bättre om min skola planerat allt lite bättre. Jag är trött och längtar efter det kommande lovet, faktiskt ovanligt trött. Verkligen skoltrött... Och nu är det bara ett läsår kvar... Tiden går fort när man är upptagen. På sätt och vis är det skönt att det bara är ett år kvar men ändå så blir man lite förskräckt. Det som kommer efter gymnasiet är ju för mig okänt, nytt territorium och läskigt främmande.
Nästa år tar jag Shodan, svart bälte ^^ Jag tänker kämpa och målet är mer än 90 poäng på graderingen sen. Jag vill bli så duktig som möjligt och ha alla mina -in hokeis och de lägre -tai hokeina på tävlingsnivå. Jag ska ha konditionen att orka. Jag har helt enkelt ett stort och viktigt projekt framför mig som jag ska planera och genomföra.
Jag vill läsa mer psykologi och religion! Jag vill utveckla min engelska och läsa nya språk. Tror att naturvetenskap inte passar mig så bra trots allt. Jag vill fortfarande läsa botanik och biologi. Men fysiken och kemin intresserar mig inte längre. Jag har även insett att Taidon betyder mer än ridningen men att jag tänker fortsätta med båda. Jag ser så framemot SportsCamp då jag får instruera och så fort jag tagit svart tänker jag ansöka om vårat leadershipprogramm. Jag har helt enkelt fullt upp. Må Gud hjälpa mig att nå mina mål, Amin!
Nästa år tar jag Shodan, svart bälte ^^ Jag tänker kämpa och målet är mer än 90 poäng på graderingen sen. Jag vill bli så duktig som möjligt och ha alla mina -in hokeis och de lägre -tai hokeina på tävlingsnivå. Jag ska ha konditionen att orka. Jag har helt enkelt ett stort och viktigt projekt framför mig som jag ska planera och genomföra.
Jag vill läsa mer psykologi och religion! Jag vill utveckla min engelska och läsa nya språk. Tror att naturvetenskap inte passar mig så bra trots allt. Jag vill fortfarande läsa botanik och biologi. Men fysiken och kemin intresserar mig inte längre. Jag har även insett att Taidon betyder mer än ridningen men att jag tänker fortsätta med båda. Jag ser så framemot SportsCamp då jag får instruera och så fort jag tagit svart tänker jag ansöka om vårat leadershipprogramm. Jag har helt enkelt fullt upp. Må Gud hjälpa mig att nå mina mål, Amin!
torsdag 12 april 2012
Älskade mor
Inget blev väl riktigt som tänkt igår. Jag och syster skulle åka och lämna hennes barn hos mamma på hennes jobb innan vi åkte vidare och mötte upp Lollo och Teddy på stan för att hämta ut biobiljetter och fika lite. Teddy var sen... eller rättare sagt, han hade missat att vi skulle mötas en timma tidigare. Men ingen skada skedd, vi hann till filmen och den var super bra. Efter filmen börjar det hända saker. Syster ringde till mamma för att berätta att vi var på väg hem. Mamma lät jätte sjuk och snart så insåg vi att hon skulle in på akuten så fort som möjligt. Det var tarmvred på gång.
Nu är jag halvförkyld och har nog egentligen feber. Hällde i mig två paracetamol, massor med honung och ingefärs te. Jag är helt slut egentligen men än så biter jag ihop. Syster ska skjutsa hem sin son till Småland då han helst enkelt inte sköter sig. Hur nu hon ska lyckas med det då barnbilstolarna är i mammas bil och mamma har bilnyckeln med sig till sjukhuset. Hur som helst så ska jag förmodligen stanna hemma med min systerdotter Felicia ett tag tills syster kommer hem igen.
Vilken soppa. Det blir nog ingen träning för mig ikväll.... Om inte Eddie kan tänka sig att vara jätte snäll och låta mig ha Felicia med mig. åtminstone på barnpasset. Jag tror inte jag stannar längre än så idag.
Order om att koka Harira sinkas av att alla ingredienser inte existerar i vårt hushåll. Syster får åka in till sjukhuset för att hämta mammas bilnyckel. Sedan åker hon och köper in alla ingredienser så att jag kan sätta igång med soppan. Undrar om Lollo är ledig så att hon kan tänka sig och hjälpa mig lite.... Tänker om hon har lust att underhålla Felicia medan jag fixar, sen när syrran åkt iväg med Sebastian. Vi får se...
Min stackars älskade mor, hoppas hon blir frisk. Må Gud höra våra böner och hjälpa henne!
Nu är jag halvförkyld och har nog egentligen feber. Hällde i mig två paracetamol, massor med honung och ingefärs te. Jag är helt slut egentligen men än så biter jag ihop. Syster ska skjutsa hem sin son till Småland då han helst enkelt inte sköter sig. Hur nu hon ska lyckas med det då barnbilstolarna är i mammas bil och mamma har bilnyckeln med sig till sjukhuset. Hur som helst så ska jag förmodligen stanna hemma med min systerdotter Felicia ett tag tills syster kommer hem igen.
Vilken soppa. Det blir nog ingen träning för mig ikväll.... Om inte Eddie kan tänka sig att vara jätte snäll och låta mig ha Felicia med mig. åtminstone på barnpasset. Jag tror inte jag stannar längre än så idag.
Order om att koka Harira sinkas av att alla ingredienser inte existerar i vårt hushåll. Syster får åka in till sjukhuset för att hämta mammas bilnyckel. Sedan åker hon och köper in alla ingredienser så att jag kan sätta igång med soppan. Undrar om Lollo är ledig så att hon kan tänka sig och hjälpa mig lite.... Tänker om hon har lust att underhålla Felicia medan jag fixar, sen när syrran åkt iväg med Sebastian. Vi får se...
Min stackars älskade mor, hoppas hon blir frisk. Må Gud höra våra böner och hjälpa henne!
lördag 7 april 2012
Snö i April
Har fastnat för Gavin DeGraws låt "not over you". Den är så himla gullig. Början på det här året blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det har blåst storm runt mig och nu står jag och ser på allt det ödelagt. Träd har vält, djuren flytt, marken är uppriven, husen har fallit och min vackra Vallmo odling är förstörd.... Jag borde ha skyddat den bättre från stormen. Nu vandrar jag tyst bland alla "Vallmosar" och letar efter några som överlevt. Jag letar efter mina speciella älsklingar. Den stora Rosa prinsessan, mina små tåliga Sibiriska, den Enorma flamröda och sist men inte minst... min sällsynta Svarta Natt.
Förhoppningsvis kommer alla att återhämta sig. Så att jag kan börja om igen och se dem blomstra ännu en gång. Alla gör vi misstag, huvudsaken är att man rättar till dem så fort man kan.
Jag har börjat skriva på en packlista för Sindarve. Det ska bli kul att få arbeta i 10 dagar. Just nu har jag syster på besök. Det är härligt att ha henne här.
Jag är trött. Jag skulle kunna sova hela dagen. Undrar om jag folk har tid att se The Hunger Games på onsdag? Måste fråga...
Världen utanför min stormiga lilla bubbla verkar precis som vanligt. Orättvis och kaotisk dör hälften försöker rädda och andra hälften förstöra.
Förhoppningsvis kommer alla att återhämta sig. Så att jag kan börja om igen och se dem blomstra ännu en gång. Alla gör vi misstag, huvudsaken är att man rättar till dem så fort man kan.
Jag har börjat skriva på en packlista för Sindarve. Det ska bli kul att få arbeta i 10 dagar. Just nu har jag syster på besök. Det är härligt att ha henne här.
Jag är trött. Jag skulle kunna sova hela dagen. Undrar om jag folk har tid att se The Hunger Games på onsdag? Måste fråga...
Världen utanför min stormiga lilla bubbla verkar precis som vanligt. Orättvis och kaotisk dör hälften försöker rädda och andra hälften förstöra.
lördag 31 mars 2012
Trött....så trött
Just nu orkar jag inte mycket. Motiveringen och ambitionen finns inte där. Livet är bara snurrigt nu, och mitt i allt kaos så är jag lycklig. Hur mycket jag än gnäller och surar just nu så är jag innerst inne lycklig. Det kan vara våren, det kan vara vännerna eller så är det allt och inget.
Det är otroligt lite tid kvar i skolan. Man kan inte låta bli att känna sig smått stressad. Vi får bara fler och fler uppgifter som vi ska hinna med, men tiden räcker inte riktigt till.
Det är otroligt lite tid kvar i skolan. Man kan inte låta bli att känna sig smått stressad. Vi får bara fler och fler uppgifter som vi ska hinna med, men tiden räcker inte riktigt till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)